Det sägs att man inte ska prata om damers ålder, men i det här fallet är det svårt att låta bli.

Pernilla Winberg fyller 30 i slutet av februari.

Före lördagsmötet mellan LHC och HV 71 hyllades hon inför fullsatta läktare i Saab arena för att vara den andra spelaren i svensk ishockey som passerat 300 (!) landskamper.

Artikelbild

Så frågan känns rätt given:

Blir det hundra till?

– Haha. Vi får se. Jag tar ett år i taget. Men så länge jag har drivet och fortsätter att spela är det klart att jag vill vara med i landslaget också. Jag tror inte att jag kan göra något halvdant. Jag är en vinnarskalle. Antingen kör jag eller också skiter jag i det.

– Det är alltid en ära att få ta på sig landslagströjan och jag känner inte att jag är mätt bara för att jag varit med så länge. Det är många år sedan OS-silvret, men du vill vara med om det igen, säger Pernilla Winberg, som innan hyllningen gjorde ett mål när LHC-damerna också slog HV (5–2).

För att få lite perspektiv:

2002 var året då över 1 300 personer omkom vid översvämningar i Kina, sista avsnittet av tv-serien ”Rederiet” sändes i SVT och kurdiska kvinnan Fadime Sahindal mördades av sin far (vilket utlöste den debatt om hedersmord som tragiskt nog fortfarande pågår).

Samma år gjorde alltså Pernilla Winberg debut i Damkronorna.

Som 13-åring.

– Jag minns att vi hade tre matcher i Finland och att jag lyckades göra mål i en av dem. Jag spelade i samma femma som Danijela Rundqvist som visade på en tavla i båset hur vi skulle göra. Fattar du, sa hon. Visst, sa jag. Sen gick vi ut och gjorde mål. Det är ett minne som finns kvar.

Det har hänt mycket sedan dess.

– Ja, då var det landslaget mer som ett klubblag med en massa samlingar. Nu har det blivit mycket bättre förutsättningar ute i klubbarna.

Det har alltså blivit 312 landskamper sedan debuten. Höjdpunkten är förstås OS-silvret i Turin 2006 – där Winberg var med och avgjorde i straffläggningen mot USA.

Sedan dess har det blivit ytterligare tre olympiska spel med tre kronor på bröstet.

– Jag tror inte att jag någonsin tvekade om att spela vidare i våras. Jag kände inte att jag var klar, säger hon.

Nu då?

– Jag brukar inte fundera så mycket. Du vet, man siktar på nästa match och sen får man ta det andra efter säsongen.

Så du kan inte stå här och lova ny OS-satsning?

– Nej, det är inget du lovar. Du ska ta en plats och få allt att fungera runt omkring.

LHC-forwarden har upplevt ett antal förbundskaptener och är nu en av dem som varit med på samtliga samlingar sedan Ylva Martinsen tog över. Företrädaren Leif Boork fick mycket kritik efter OS-misslyckande senast, men det är inget som Winberg vill gå in på.

– Jag tycker inte det var så mycket fel. Det är för lätt att bara skylla på tränaren. Det är ett landslag, det är vi spelare som ska producera och det är lika för alla, säger hon.

För landslaget väntar närmast en turnering i Ryssland i februari.

Räkna med Pernilla Winberg där också.

Veteranen forsätter att gnugga på.