Det "moderna ledarskapet" är en stil som fungerar när allting flyter på bra men som ofta fallerar när gruppen börjar dra åt olika håll. I en blomstrande och välmående organisation där det är högt i tak och där alla har hittat sina roller är ett "modern ledarskap" bra – men vi alla behöver nog få en ordentlig tillsägelse eller utskällning ibland av en ledargestalt.

Jag tänker då och då tillbaka på de ledarna jag själv har haft omkring mig både i arbetslivet och på fotbollsplanen. Vissa gånger har jag fått en ordentlig tillsägelse när jag har gjort fel eller slarvat. Ofta har jag reagerat med att bli sur och tänkt: "Den där idioten har inte rätt att säga åt mig vad som är rätt och fel". Men till slut sjunker tillsägelsen in och jag har vänt mig inåt och börjat rannsaka mig själv. Resultatet blir att när jag nästa gång hamnar i samma situation som jag tidigare gjorde fel i så tänker jag till extra och jobbar ännu hårdare för att inte göra om samma misstag. För jag vill ju inte bli utskälld igen. Det är kanske inte alltid rätt väg att gå – men ibland behövs det för att man ska vakna upp och skärpa till sig.

Det här är något som för mina tankar till LHC:s nye tränare Bert Robertsson.

Mitt första intryck av honom var att han är väldigt jordnära, står för den han är och hans karisma och pondus fyller ett helt rum när han kommer in. Han tar plats. Han syns. Och jag tror också att man verkligen lyssnar när han pratar om man har honom som ledare i ett omklädningsrum.

Om spelarna i LHC gör något fel med Bert Robertsson vid rodret så kommer de få höra det också. Jag får inte känslan av att han är typen som skäller det första han gör, men han verkar vara tydlig och rak.

Det var någon som vid något tillfälle sa att du inte blir bättre om någon skäller på dig, för ofta vet du om att du har gjort fel. Men jag håller inte med om det till hundra procent. Visst, jag vet om när jag har gjort fel, men ibland krävs det att någon säger åt mig på skarpen för att jag ska se till att inte felet upprepar sig. Ibland är det lätt att hamna i en ond cirkel och för att ta sig ur den krävs det en extra tydlighet i ledarskapet för att trenden ska brytas. Det är just där jag tyckte att ledarskapet fallerade under förra säsongen i LHC. Om tränaren sätter en hög kravbild smittar det av sig på ledarna på isen och spelarna vågar då också ställa högre krav på varandra mer naturligt. Nu kommer det in en huvudtränare som kommer höja ribban och se till att varje spelare gör jobbet – varje dag. Och jag gillar det skarpt.

Efter LHC:s uttåg ur SHL skrev jag så här i Per Bergstens och min kombokrönika: "Jag vill se någon som det brinner i ögonen på vid en förlust. Jag vill ha någon som inte bara snackar om bra och dåliga prestationer utan någon som är mer resultatinriktad. Sedan vill jag även se en person som är bra på att coacha och förändra matchbilder i båset"...

Ibland går tydligen önskningar i uppfyllelse. Nu är det bara att vänta och se om det här tränarbytet, men den kravprofilen, har den positiva effekt som jag faktiskt tror att det kommer att ha. Starten för LHC 2.0 har officiellt börjat. Det kommer bli otroligt spännande att följa.