– Det är nog svårt att förklara hur kul det ska bli och hur mycket jag ser fram emot det. Ingen ska i alla fall ha mer energi än jag.
Så uttryckte sig 24-åringen dagen före tänkta LHC-debuten.
Tippade topplaget har som bekant haft en sämre höst än väntat och inte minst haft en skadelista lika lång som en hel säsong av "Cityakuten". Inte alla är tillbaka, men Isabell Palm är det.
– Det är klart att det varit en lång och frustrerande höst. Att komma till en ny klubb och känna att du har mycket att visa och bevisa. . .och så kan du inte ens vara nöjd. Å andra sidan är jag en skadedrabbad person och skulle nästan kunna skriva en bok om allt jag upplevt, säger Isabell Palm.
Landslagsmeriterade forwarden – som var med i den olycksaliga VM-turneringen i Helsingfors i våras – är född fredag 13 oktober 1995. Hon skrattar och hävdar att det också kan vara en faktor i sammanhanget.
– Visst, jag är orädd och kastar mig in i alla situationer. Det är säkert en förklaring till alla skador. Men jag brukar också skylla på att jag är född fredagen den 13:e.
Vilka skador har varit värst?
– Det har blivit ett och annat brutet ben på olika ställen i kroppen, men en hjärnskakning gjorde att jag missade ett halvår. På många sätt är nog det tuffast. Att man aldrig riktigt vet hur lång tid det tar att komma tillbaka. Det är en jobbig känsla.
Hon värvades från HV 71 inför säsongen, men drabbades av en knäskada i genrepet mot sitt gamla lag och har inte varit aktuell för spel sedan dess.
Inte förrän nu.
– Jag kände att det smällde till i knäet och förstod direkt att det inte var bra. Ett ledband på insidan av ena knäet var skadat och det kommer att ta runt ett år innan det är helt läkt. Men med hjälp av ett specialskydd ska jag i alla fall kunna spela, säger Isabell Palm.
Ingen risk att du känner någon rädsla?
– Nej, det har jag varit för mycket skadad för.
Med hårt jobbande och aggressiva Palm tillbaka i laget hoppas LHC, med start i fredagsmötet med Djurgården, inleda resan uppåt i tabellen.
– Tyvärr har vi fortfarande några spelare borta och det är inte så konstigt att vi inte riktigt fått ihop det. Men jag känner absolut ingen panik. Det är efter jul det gäller.
Vad ska du bidra med?
– Energi. Klart att det är lite rostigt när du inte spelat på över två månader, men jag lovar att jag ska åka skridskor som bara den.
