På vägen hem från Luleå efter SM-finalerna för LHC:s damer för någon vecka sedan satt jag med en spellista med bland andra Ulf Lundell och Björn Afzelius i hörlurarna på flyget. I en av Afzelius mest kända sånger sjunger han:
”Ni kan väl ge mig en chans, ge mig ett hopp.
Ge mig nånting att tro på.
Jag vill ha en framtid.”
Det har förstås inte en endaste dugg med något så trivialt som ishockey att göra, men jag tror att väldigt många av Linköping HC:s supportrar tänker just så. Snälla, ge oss, något att tro på igen.
Niklas Persson, general managern, är på nödvändig jakt efter spelare och tränare, men han och övriga inblandade i klubben behöver också hitta något annat.
En idé.
Eller om ni så vill:
En tro.
Det blir en alldeles för lång vår utan matcher för alla med LHC-intresse, men nu gäller att använda tiden och bygga rätt och så mycket nytt som går när så mycket faktiskt redan är klart. Det finns mycket att förbättra, mycket att bevisa och för länge har det nu känts för skakigt, spretigt och utan tydlig identitet.
Jag vill se att LHC bestämmer sig.
Vad ska vi bli bäst på? Hur ska vi nå dit? Vad väljer vi för inriktning, sätt att värva och sätt att spela?
Gör er grej och se till att ni gör den bäst av alla.
Det får inte bli en blek kopia av något annat.
Tittar du på de lag som varit framgångsrika under de senaste åren ser du att där tydligt funnits en röd tråd och ett konsekvent sätt att spela. Ta Skellefteå under storhetsperioden där uppe. Ta Frölunda, ta Växjö. Eller som nu på slutet: ta Djurgården och inte minst ta Luleå.
Det är inte alltid så flashigt och så roligt, men det är effektivt och det är samma sak kväll efter kväll.
Det här är vi och så här gör vi.
Hela tiden.
Pengar är tyvärr den enskilt viktigaste faktorn för framgång, jag håller fast vid det, men med en tydlig och effektiv spelidé kan det gå att göra mer av mindre och åtminstone då och då nå så långt som Luleå gjort den här säsongen, med ett på papperet inte alltför märkvärdigt lag och med en trupp som knappast kostar multum. På det sättet kan just det faktiskt vara viktigare än ett eller annat nyförvärv hit eller dit.
Ibland är det nödvändigt att förändra sin självbild eller kanske ännu bättre: ibland måste man utvecklas och hitta sin självbild igen.
Enligt den vision som antogs någon gång i höstas ska LHC inom tre år spela SM-final. Jag gillar höga mål och en lagom kaxig attityd, men där finns onekligen ett bekymmer. Som läget är nu är det inte realistiskt.
Det är bara att titta på de senaste säsongernas resultat, svajiga spel och ekonomiska läge för att förstå det.
Därför måste något göras för att få alla, från spelare till supportrar, att tro igen.