Vi ses i centrala Gävle, men han är några minuter sen. Ur högtalarna på fiket hörs redan jullåtar. Det är ”Snart kommer änglarna att landa” med Ulf Lundell och ”Winter wonderland” med någon som möjligen kan vara Michael Bublé.

För Roger Melin är Stortorget speciellt. Det var här som Brynäs hyllades efter SM-guldet 1999 och det kändes som om hela stan var på plats för att fira. Men slutet i den klassiska klubben blev inte alls lika muntert. Brynäs inledde förra säsongen knackigt och redan i början av oktober, efter bara åtta SHL-matcher, fick tränaren sparken.

Nu går han runt utan sysslor men är fortfarande avlönad av klubben.

Artikelbild

Under 32 år som tränare har han aldrig tidigare gått arbetslös så länge.

Han säger:

– Man går från hundra procent till noll…då blir det jobbigt. Plötsligt har du hur mycket fritid som helst. Det tog till framåt jul innan jag började förlika mig med tanken. Sen, när jag väl kommit ned i varv, då kändes det mer som att ”varför ska jag ha bråttom nu”? Jag får min lön och känner en trygghet. Då kan ta den här tiden och coola ned mig lite.

Sagt nej till några förfrågningar?

Artikelbild

– Ja, ett lag har hört av sig. Inte i SHL, men ändå.

Tror du att du står i ett bås till hösten?

Han funderar.

Blickar ut genom fönstret.

Säger:

– Det är nog 50–50, skulle jag säga. Möjligt att intresset svalnat när man inte jobbat på så länge och sen har man nog själv blivit lite kräsen.

Han säger att han inte hade en aning vad som var på gång i Brynäs.

– Snarare tvärtom. Det pratades in i det sista om att det här gör vi tillsammans och att vi är starka ihop. Dagen efter kom beskedet.

Kände du dig sviken?

– Ja, faktiskt. Det var stor skillnad när jag fick sparken från Färjestad. Där tyckte jag ärligt talat att jag gjorde ett dåligt jobb. Kanske inte resultatmässigt, men energin sinade och jag fick inte gehör för mitt ledarskap. Då var det nästan skönt.

– I Brynäs förstod jag ingenting. Visst, vi spelade dåligt och tog för lite poäng. Men är det något som jag själv tycker att jag är bra på så är det att vända negativa trender. Nu slog Brynäs undan fötterna på mig och jag fick ingen ärlig chans.

Har du förlikat dig med tanken att det kanske inte blir något mer tränarjobb?

– Man börjar ju mer och mer inse att karriären kan vara över. Tiden börjar rinna ut och någon gång tar det slut. Jag är 62 år och är snart i pensionsåldern. Det är inte världens kris.

Melin värvades till Brynäs av dåvarande sportchefen Stefan Bengtzén – som tidigare i höstas i sin tur fick lämna sitt uppdrag.

– Det var nästan ett prejudikat för att det kan vara okej att ta bort en sportchef också. Det känns bra att även sportchefer blir synade och kan ställas till svars för resultaten. Det finns ingen logik i att värva dåliga spelare och sedan skylla allt på tränaren om det inte går bra.

Hur reagerar du när tränare får sparken?

– Det är pinsamt, tycker jag. Jag blir förbannad. Man skämmer ut hela organisationen om man inte värnar om sina medarbetare på ett bättre sätt. Jag har inget emot Brynäs bara för att jag fått sparken. Det är mer riktat mot vissa personer.

Är du långsint?

– Det kan jag nog vara. Tyvärr. Men det är tufft när du blir sviken och jag har ofta svårt att verkligen lita på folk till hundra procent.

Många idrottare vittnar om tystnaden och tomheten när rampljuset slocknar och telefonen slutar att ringa. Kan du förstå den känslan?

– Absolut. Men jag tycker bara att det är skönt. Jag har aldrig gillat att stå i fokus och vara en ledare som syns och hörs.

Han är sig lik.

Lugn och eftertänksam.

Men tar man sig bara tid att lyssna förstår man snart att det är en man med mycket att berätta.

I LHC blev det två treåriga perioder som tränare och han erkänner att det satt sina spår.

– Jag var väldigt sugen på sportchefsjobbet när (Johan) Hemlin slutade. Jag sa till Mike (Helber) att jag var intresserad, men han hade förmodligen redan bestämt sig för (Fredrik) Emvall. Hade jag fått det jobbet hade vi säkert varit kvar i Linköping nu.

– LHC är en av de klubbar jag varit längst i och som alltid kommer att ligga mig varmt om hjärtat. Vi har pratat lite om att jag ska åka ned och hälsa på, men det har inte blivit av.

Det är ett speciellt liv som tränare. Det är svårt att knyta kontakter.

– Ja, tyvärr är jag jävligt dålig på det. Samtidigt är tränarjobbet så intensivt att det ofta är skönt att vara ensam på din lediga tid. Så jag har inte riktigt haft det behovet.

SM-guldet med Brynäs är förstås en svårslagen höjdpunkt under en lång karriär. Något av den tyngsta tiden upplevde han under åren i Linköping – som tillfällig förbundskapten under den beryktade sexskandalen i Stockholm i samband med Sweden hockey games. Tre spelare misstänktes för gruppvåldtäkt, men förundersökningen lades ned i brist på bevis.

– Jag tog det hårt. Det sköttes dåligt av förbundet, men klandrade mig själv också. Vi åkte buss från Karlskoga till Stockholm och jag fick frågan om vi kunde ställa in lite pilsner till grabbarna. Jag fattade ingenting, det var ju landslaget, men gav ändå med mig till slut. Där skulle jag ha sagt nej. Det var dåligt av mig.

Bland mycket annat kostade det Henrik Tallinder och Kristian Huselius jobben i LHC.

– Jäkligt tråkigt. Vi hade kunnat gå riktigt långt. Det var absolut ett av de bästa lag som jag tränat, säger Roger Melin.

Det blir en del, men inte många, matcher på plats i Gavlerinken, men betydligt fler i tv-soffan med hunden Benji samtidigt pockandes på husses uppmärksamhet.

– Hockeyn har blivit tråkigare och för enkelspårig, om jag ska vara ärlig. Pucken går längs sargerna och allting ska gå så fort att spelarna knappt har tid att passa någon i samma tröjfärg. Man borde i alla fall försöka att anpassa farten.

Han tar en sista slurk av kaffet och lutar sig tillbaka i skinnfåtöljen.

– Fasen, hör du hur det låter? Det låter som om jag varit borta i tio år. Haha.