LÄS MER: Bülow om viktiga klivet: "Hopp och förtvivlan"

På lördag är Saramaa en av de som firar att det är 20 år sedan LHC första gången tog steget upp i elitserien.

– Det var sammanhållningen som var vår storhet. Det var en för alla och alla för en, säger Erkki.

Artikelbild

| 1997, 1999 och 2009. Erkki var och är fortfarande en stor del av Linköping HC.

Hur bra ett lag fungerade brukar man få tydliga bevis på i efterhand. Om en återträff är välbesökt går det inte att hymla, då var det ett bra gäng med bra stämning.

I vår nu är det 20 år sedan som Linköping gick upp i högsta serien i hockey första gången. Delar av laget som 1999 vann den avgörande matchen borta i Mora ska träffas nu på lördag. Det blir padel på förmiddagen, sedan ska de se LHC–Malmö i Saab arena på eftermiddagen, och så fortsättning på kvällen.

På närvarolistan märks Niklas Czarnecki, assisterande tränare, samt spelarna Andreas Kreü, Mike Helber, Erkki Saramaa, Dennis Ejdeholm, Fredrik Jensen, Henrik Andersson, Johan Bülow, Martin Knold, Mårten Parbrand, Pierre Ivarsson, Ragnar Karlsson och Stefan Jacobsson.

Ulf Söderström och Peter Casparsson deltar i matchen som materialare, men kan komma med efteråt.

Artikelbild

| Det är nu, 2019. Erkki Saramaa är ungdomstränare i LHC och även radioexpert ibland. På lördag i Linköping är det reunion med det lag som 1999 för första gången tog klubben till högsta serien.

– Dennis Ejdeholm var länge sedan man träffade, säger Erkki Saramaa som även var med på lagets tioårsfirande 2009.

Vem var 99-lagets mest underskattade stjärna?

Artikelbild

| Alla skratt och glädjen i att göra gemensamma grejer med laget är det Erkki Saramaa minns bäst från hockeykarriären. Att gå upp i elitserien var grädde på moset.

– Patrik Ekholm, han fick inte så mycket uppmärksamhet. Trots att han var väldigt bra.

Erkki Saramaa gjorde tio säsonger i LHC, han blev en av kulturbärarna som gjorde elit av klubben, och han säger att höjdpunkterna är alla skratt och gemensamma grejer som gjordes med laget. Typ träningsläger i Danmark och andra aktiviteter utanför hockeyn.

Att gå upp i elitserien var en grädde på moset.

– Stort att få dela glädjen med andra och det är stolthet jag känner, säger Erkki när han tittar på bilder från 1999.

– Men samtidigt kändes det väldigt tomt, när man nått ett mål man kämpat för så länge.

Kämpar, det gör LHC än i dag, varje säsong. Just nu går Linköpingslaget en kamp för att gå till slutspel.

Erkki Saramaa har en rätt bra bild av lagets brister och styrkor. Ibland är han expert i radio och så stöter han ihop med A-lagsfolk i korridorerna, i rollen som ungdomstränare för pojklaget för födda 2005.

– När laget stundtals gör rätt så spelas det en fantasirik och kreativ ishockey. Om alla spelare kommer tillbaka och blir hela och friska, det har ju varit många skador på nyckelspelare, så tror jag semifinal är möjligt. Så bra är laget.

Men hur ser du på problemen som LHC har haft?

– Jag tycker att forwards i egen zon chansar lite för mycket framåt. Man måste sortera jobbet i egen zon, vem som gör vad. Sedan vill jag se fler som vågar gå rakare på mål i anfallszon. Det behövs mer rörelse och mer trafik framför kassen.

Erkki Saramaa har gått en hel del utbildningar och nu brinner han för sitt jobb som pojklagstränare.

– Det viktigaste är engagemang och att se varje individ, säger han.

Kan du tänka dig att coacha i ett A-lagsbås i framtiden?

– Jag har inte tänkt tanken, men jag gillar ju att stå i ett bås och det är roligt att vara i hetluften, så varför inte.

Saramaa var anställd som säljare hos LHC mellan 1994 och 2013 och kan mycket om klubben, på olika plan. Ett område som han tycker LHC kan utveckla är jobbet för hela regionen.

– Det görs mycket bra redan nu, men det kan skapas fler utbyten i östgötahockeyn och där har LHC ett ansvar som draglok. Man kan ha camper och utbildningar. Om hela regionens hockey är bra så gynnar det LHC i form av ett större intresse, säger Erkki Saramaa.

Slutligen är det svårt att inte minnas att Erkki Saramaa varit naken med målvakten, i form av bildsatta klyschor, i två olika tidningar. I Gotlands Tidningar hamnade bilden till och med på löpsedeln.

– Men i Corren fick jag i alla fall med mig en kompis mot mål, Ulf Söderström, men Nizze Landén i mål fick ha kläderna på, säger Erkki och ler.