– Bra i halva matchen. Sedan drog vi på oss för många utvisningar, slutade att åka skridskor och spelade för mycket en och en, sa 33-åringen.
Ja, efter fyra raka segrar och inte lika utsatt läge i botten av tabellen tog det stopp mot serieledande skrällaget Örebro. Efter en till stora delar jämn match blev det 1–2-förlust i Behrn arena och besvikelse för Karlsson & Co. LHC hamnade i underläge i andra perioden och saknade sedan tillräcklig kraft för att vända.
– Bara att gå vidare och göra en jävla bra match mot Frölunda på lördag. Vi fick stryk nu, men det känns ändå som att vi är på gång. Det kände jag även när vi var ute på den där riktiga ökenvandringen som vi är inte klara med den än. Det var en annorlunda känsla när det började gå emot i fjol, sa Sebastian Karlsson.
På vilket sätt?
– Vi har ett bra system och många bra spelare. Då är det oftast bara en tidsfråga innan det vänder.
Göteborgaren har efter alla år på östgötaslätten blivit mer Linköping än någon annan. Så här dags på säsongen har han allt som oftast vetat vad som händer till kommande höst, men nu är det fortfarande ett oskrivet blad.
Kontraktet med klubben går ut i vår och någon diskussion om förlängning har ännu inte inletts.
– Nej, det är upp till "Pajen" (Niklas Persson, general managern). Vi får se.
Men du vill spela vidare?
– Absolut. Det skulle vara skittråkigt att lämna eller lägga av. Man vill ju spela och jag tycker att jag kan spela bra.
Hur mycket tänker du på att kontraktet går ut?
– Det är klart att det slår en ibland. Självklart. Men det är ingenting som jag funderar hela dagarna på.
Känner du pressen att prestera?
– Snarare att jag måste prestera för att vi ska få resultaten ned oss. Det viktigaste av allt är att vi vinner. Bara laget gör en bra säsong kan det kvitta om jag stannar på ett mål.
Efter förra vinterns operation av en skadad axel och bara femton spelade matcher har han under hösten spelat alla matcher utom en. Men bara en poäng (ett mål) så här långt. Assisterande lagkaptenen och fansfavoriten har numera en tydlig roll i en defensiv kedja med ofta relativt begränsat med speltid och är alltså inne på sista säsongen på treårsavtalet.
Mot Örebro var det som vanligt hårt arbete och mycket förvarsjobb.
– Formen blir väl bättre och bättre. Jag kämpar på. Det går ofta hand i hand med laget gör. När vi inte spelar bra känner man sig inte som någon MacKarlsson direkt, sa han och skrattade.
Linköpingslaget kom till spel med mål i sju raka numerära överlägen, men nu var det Örebro som visade effektivitet i den spelformen när LHC-bekantingen Kristian Näkyvä tidigt spräckte nollan med ett skott i nättaket. Men LHC flyttade upp positionerna och kvitteringen kom när Broc Little spelade fram till Sam Lofquist som avslutade vasst.
Den sistnämnde var sedan också inblandad när Örebro fixade ny ledning i andra perioden efter straffmål av Mathias Bromé. LHC förmådde inte skapa så mycket konstruktivt framåt i slutperioden och flera onödiga utvisningar gjorde inte saken bättre.
Bert Robertsson, tränaren, sa:
– Vi satte oss i ett läge där vi kunde vinna eller åtminstone ta poäng. Tyvärr tappade vi trycket och slutade att göra det som var framgångsrikt. Vi gav bort initiativet och borde definitivt ha gjort det bättre.
