Den positive konstaterar att det är mycket kvar, att det kommer att bli bättre, att det är fler lag som går dåligt och att LHC kommer att ha Oskarshamn bakom sig till slut ändå (det tror jag också).

Men.

LHC har nu mött tolv av tretton motståndare i SHL-hockeyn och bara tagit nio av 36 poäng.

Det största felet man kan göra är att prata om det som tillfälligheter.

Det är det inte.

Men nu är situationen som den är, så vad göra för att ta sig vidare och uppåt i tabellen? Här är fem punkter som växte sig allt starkare i bilen längs vägen från Oskarshamn till Linköping sent på lördagskvällen.

1) Fatta läget.

Det är dags att inse allvaret om det nu inte redan är gjort. Tabellen ljuger inte. Det snackas om en treårsplan och jag gillar mycket i den, men mer än något annat handlar det om att vara här och nu. Som läget är är det många som känner sig oroliga och till och med lurade.

Kris är ett ord som ska användas med måtta när det gäller något så trots allt trivialt som idrott. Med tanke på att det är så mycket kvar och så få poäng upp ska jag inte använda det nu heller, men situationen är ansträngd och allvarlig.

Det är i sådana här lägen som ledarskapet blir ännu viktigare än vanligt. Behövs det ökad tydlighet eller rent av att topplocket går för Bert Robertsson eller någon annan, så låt det göra det.

Det är dags att vakna.

2) Börja bakifrån.

Släpper du in så många mål är det sällan som du vinner. Det stora bekymret är det som händer i egen zon. Jag vet att allting hänger ihop, men det är i försvaret det börjar. Det är där det måste börja. Det blir för lätt för motståndarna att skapa chanser och för lätt att göra mål. Misstag görs, men de måste bli färre och när de ändå sker måste någon oftare kunna rycka in och göra en insats.

Jag vet inte hur många gånger jag hört Robertsson prata om att där finns ett vinnande koncept och struktur, men då är det är för ofta som spelarna inte har lyssnat. Eller om nu inte tränarna uttryckt sig tillräckligt tydligt.

Det är så sårbart att hälften vore nog.

Nu blev det tre baklängesmål på tre kontringar där det släpptes till numerära överlägen och där målvakten Jonas Gustavsson inte gjorde det han behöver göra i sådana lägen. Det vill säga rädda laget.

3) Gör det tillsammans.

Det är inte en spelare som kan vända det här och under lördagsmatchen slog det mig hur tydligt främst Broc Little gav frustrationen ett ansikte. Han vill så mycket och vill så väl, men från honom och flera andra blev det mest enmansshower och det är sällan eller aldrig någon framkomlig väg.

Little och Adam Helewka fixade ett mål i fem mot tre, men gick minus tre i sina matcher i matchen mot nykomlingen.

Det betyder underkänt med råge.

4) Förstärk laget.

Det är som sagt mycket kvar, men så här långt har inte Niklas Persson, general managern, lyckats med sitt lagbygge. Till att börja med måste ha nu hitta och få in den back som borde ha varit på plats redan i går. Det här laget behöver få till stadga och styrka. På något sätt.

Titta på vad Ilari Melart senaste veckan betytt för Växjö. Moraliskt kan verkligen diskuteras att, för att kringgå skatteregler, ta in en spelare, låta honom bo i Köpenhamn och ta tåget till Växjö varje morgon. Men ingen kan säga annat än att han betytt massor när Sam Hallams gäng påbörjat klättringen uppåt (?).

5) Mindre snack, mer verkstad.

Hur många gånger sägs inte att "vi är bra när vi gör det vi ska"? Se till att göra det, då. Oftare.

 

På sitt sätt var det en sällsynt usel lördagskväll för Linköping HC som började med när någon fick den sällsynt osmarta idéen att tända en bengal på läktarplats. Brandlarmet gick, hallen fick utrymmas och jag hoppas att den skyldige hittas och stängs av.

Eller som någon skrev i vår liverapportering:

"Den som tände borde få gå hem ikväll. Utan pannlampa."