För det första, hur stort ­misslyckande är det?

RC: Stort och stort, det är ett misslyckande. Linköping HC har misslyckats med att hitta en identitet i sitt spel som fungerar oavsett vad. Vad vill LHC stå för? Det är en fråga som jag fortfarande inte har fått svar på efter 52 omgångar.

PB: Håller med om identiteten. Ska LHC anfalla eller försvara? Vad vill man – och hur? Med en fjärdedel kvar av serien såg det ändå lovande ut, men avslutningen har varit ett haveri och att så länge hävda att ”vi är på rätt väg” köper jag inte. Så ett stort misslyckande av ett uppenbarligen för svagt lag, skulle jag säga.

Artikelbild

Vad är det som gått snett?

PB: Hur mycket plats och tid har vi? För mycket skador. För lite trygghet. För många tappade ledningar. För låg lägstanivå. För dåligt försvarsspel. För svaga mentalt. Tittar du på lagbygget är det främst en sak jag fastnar för: före seriestart fanns sex forwards tänkta för toppkedjorna. Av dem har bara Derek Roy och Broc Little hållit måttet. I övrigt har det varit för ihåligt och för många spelare som visat sig höra hemma i tredje- och fjärdekedjor.

RC: Tycker avsaknaden av riktiga ledare på isen är det största problemet. Det kändes väldigt talande när LHC jagade en kvittering efter sitt tapp mot Malmö och kaptenen Eddie Larsson tryckte pucken till en icing – och det var kört. Jag kan förstå att laget förlorade en del när det var mycket skador på tongivande spelare, men det är i allt för många lägen som de spelarna som ska vara ledande helt enkelt har varit för dåliga.

Vem bär ansvaret?

PB: Många tycker säkert att jag ska svara Fredrik Emvall och Tommy Jonsson och sätta punkt där. Men det vore för enkelt. Emvalls lagbygge har inte räckt till och Jonsson har (med övriga tränare) inte hittat ett spel som gjort att han fått ut det han borde av tillgängligt lag. Men mest av allt: för många spelare som inte gjort det de förväntats att göra.

RC: Fredrik Emvall bär ansvaret när det gäller rekryteringen av spelarna, Lasse Thörnholm bär ansvaret för lagets fysiska status och Tommy Jonsson, Johan Åkerman och Klas Östman bär ansvaret för det taktiska spelet och upplägget på isen. Det har redan skett en del förändringar och jag tror det kommer att ske fler när Roger Ekström sitter vid spakarna.

Är det dags för tränarbyte?

PB: Jag är en velig jävel, men även en ambivalent hockeytyckare måste någon gång bestämma sig, så… jo, med tanke på hur det sett ut tror jag att det behövs en förändring. Kommer att tänka på vad Mike Helber sa till mig om Tommy Jonsson när tränarbytet blev klart i våras: ”Mjuk och lyssnande tränare som kan styra en bra grupp av spelare med rätt karaktär. Min känsla är att han har svårare att säga ifrån när spelare inte följer planen.” Fritt översatt: bra när det går bra, sämre när det går sämre. Som nu.

RC: Ja, det tycker jag. Jag ser tyvärr inte att Tommy Jonsson är rätt person att leda LHC till ett SM-guld. I alla fall inte som huvudtränare. Jag vill se någon som det brinner i ögonen på vid en förlust. Jag vill ha någon som inte bara snackar om bra och dåliga prestationer utan någon som är mer resultatinriktad. Sedan vill jag även se en person som är bra på att coacha och förändra matchbilder i båset. Däremot kanske Tommy skulle vara perfekt som assisterande. Jag har fått en känsla av att han är bra på att skapa en bra gruppdynamik.

Så vad ska göras nu – och vad behöver värvas?

RC: Först och främst måste rutinerna ses över. Tränar laget rätt? Är rätt man på rätt plats? På värvningsfronten behövs det en toppcenter, en toppforward, en tvåvägsback och en fysisk, tung och energigivande back med ett bra spelsinne.

PB: Ordföranden Roger Ekström lovar att det ska vändas på alla stenar och jag hoppas verkligen att det görs också. Annars kommer det att se ungefär likadant ut om ett år. Klubben är inne i en förändringsprocess och ännu en gång: den sportsliga trenden måste också vändas. Annars blir det inte trovärdigt att prata om SM-final inom tre år. Niklas Persson behöver förstärka på toppen. Ett par backar och ett par forwards av högsta klass. Som driver laget med stark attityd och som hela tiden gör skillnad. Brendan Shinnimin vore inte fel.

Finns det något positivt att ta med sig från den här säsongen?

PB: Det kan säkert vara svårt att inse det en kväll som denna när flaggskeppets misslyckande fullbordats, men LHC har faktiskt gjort rätt mycket rätt i vinter. Ökad publik, bättre marknadsföring och kommunikation, större öppenhet och mer energi. Det är mycket kvar, mycket att leva upp till, men på olika områden är klubben på rätt väg. Faktiskt.

RC: Ja, ibland behöver man inse allvaret ordentligt för att den stora förändringen ska ske. Linköping har varit för bekväma med attityden ”Visst, vi har inget SM-guld, men vi är ett etablerat SHL-lag och det ska vi vara glada för”. Den där nöjdheten behöver suddas ut och ersättas med lite vinnarmentalitet. Mot slutet behövde till och med det här laget hålla koll neråt i tabellen för att se så man inte skulle riskera ett negativt kval... Om du inte hänger med i utvecklingen så är allsvenskan närmare än vad man tror. Det om något borde vara ett uppvaknande och kanske lite bensin på elden inför framtiden.