Det var han som vände fredagskvällens kvartsfinal, från 0-1 till 2-1, och det var han som spred energin som hela laget gick på.
Den som tog LHC till en sjunde avgörande match i Skellefteå på söndag.
Det blir ett drama att minnas.
Som det känns nu är det helt öppet.
Om alla är friska vill säga. Vore jag LHC-are skulle jag vara sömnlös över scenerna i mitten av slutperioden, när Zackrisson linkade ut för gott efter att ha täckt ett skott.
Kan inte han spela tappar LHC allt det ovannämnda, och dessutom motorn i den bästa power play-uppställningen.
Även återkomst för Andreas Jämtin, sjuk på fredagen, och Martin Laumann Ylven, tidigt matchstraff, känns nödvändigt om LHC ska orka hålla lika hård press som den här kvällen.
För det är det som behövs. Det var pressen på Skellefteås backar som vann även den här matchen, precis som den gjorde i match två och tre, och nästan gjorde i match ett. Efter två tamare matcher var den tillbaka.
Vi såg den från start, och det var i en sån sekvens Laumann Ylven drog på sig sitt matchstraff, när hans tackling olyckligt träffade Pierre-edouard Bellemares huvud. En smäll som gjorde fransmannen rejält groggy, troligen med en hjärnskakning, och tackling mot huvud som ger skada ska enligt regelboken ge matchstraff.
Trots den så trista situationen, var det en sekvens dessförinnan, med en rad tacklingar, som angav tonen för hemmalaget. LHC-arna visade att de tänkte pressa högt med hårt, fysiskt spel.
I stora delar av matchen störde det SAIK-backarna enormt, inte minst i de två första perioderna då de var rejält virriga och räddades av Andreas Hadelöv som ännu en gång storspelade. I sista perioden kom utdelningen retroaktivt, när Fredrik Norrena på andra sidan också storspelade och Zackrisson gjorde sitt andra power play-mål till 2-1, Jan Hlavac sitt tredje i den här serien till 3-2 och Jari Tolsa i tom bur till 4-2.
Rättvist, och inte alls oväntat, att Hlavac fick göra det så viktiga 3-2. I andra var det han och Jaroslav Hlinka, ihop med Zackrisson, som drev på hemmaoffensiven bäst.
Drev på gjorde även White lions. Där har man verkligen toppat formen till slutspelet. Återstår att se hur röststarka de blir i Skellefteå på söndag.
Det var över huvud taget skönt hockeydrag i hallen, trots att det var långt ifrån fullt (7 348).
När Linköping bjuder till så här är det ett sant nöje med hockey i Cloetta center.
Frågan är om de får fler chansen den här säsongen.
På söndag kväll vet vi.