Ja, inte att det är 46 dagar kvar, utan att handbolls-VM kommer till Linköping nästa år, 17-20 januari?
Jag är inte så säker på det, att det är så många fler än de inbitna som vet om det.
Det är inte direkt så att stan kokar av VM-feber.
Linköping stad, med Paul Lindvall & co i spetsen, talar ofta vitt och brett om Linköping som idrottsstad, på sistone med all rätt, men när det i höst kommit till att marknadsföra Skandinaviens största idrottsevenemang 2011, då visar stan verkligen vilken jöns man är i större idrottssammanhang.
Staden är självklart inte ensam om misslyckandet, handbollsförbundet och den lokala arrangörskommittén, har självklart stor skuld i det som jag så här långt ser som ett enormt marknadsföringsfiasko. Deras trumfkort än så länge var ju det där jättegarnnystanet till boll som åkte land och rike runt.
Wow! Jag menar det verkligen. Wow! Känslan måste varit enorm att få röra nystanet, folk måste köat i timtals.
Jag förstår att det inte är som på tiden med Bengan boys, och i Linköping inte som på den gyllene Saabtiden, men jag tror landet är fullt av handbollsälskare. Men inget säljer sig självt nuförtiden, konkurrensen är hård och arrangörerna måste förstå att den unga generationen i Linköping, i alla fall de utan RP-medlemskap, knappt vet vad handboll är för något.
Mästerskapets mediachef i Linköping/Norrköping, Anders Gummeson, har en del kontakt med oss i media, senast jag hörde av honom var när han ringde och var glatt överraskad över att Matilda Boson var uttagen i EM-truppen, men det räcker inte, det måste till reklam i massor, affischer, vimplar, flaggor över hela stan.
Nu!
När Göteborg har stora mästerskap syns det över hela stan i över ett år i förväg. I Linköping, 46 dagar före avkast, hittar jag en plansch utanför Cloetta center och en annons i RP:s matchprogram. Jag har verkligen letat, men det är vad jag hittar.
Starkt jobbat, idrottsstaden Linköping.
Det ser så vackert ut när man tar hem ett mästerskap till staden, "Vi satsar på idrotten!", "Vi ska bli Årets idrottsstad 2015!", men att vårda mästerskapet är tydligen svårt.
Inte ens i stans handbollsmecka Sporthallen märkte jag av VM när jag i går kväll såg division 1-mötet RP-Eskil. På hallens utrymme, på väggarna runt om i hallen, är det bara läckra Correnbilder och vanlig arenareklam.
Efter 23-27-förlusten frågar jag RP-tränaren, och göteborgaren, Erik Larholm vad han tycker om VM-marknadsföringen och får ett snabbt svar:
- Klart det är för dåligt. Samtidigt finns väl inte så mycket pengar att satsa. Vad jag förstått har Malmö stad gått in med flera miljoner kronor, att jämföra med Linköpings 600 000 kronor. Det är klart att det blir skillnad.
Jag vet vad det är - det är pinsamt för idrottsstaden Linköping.