Det är lunchtimme på Tannefors Hembageri i Linköping. Ett par seniorer har precis avnjutit sin dagliga(?) kaffe och mazarin – och Silvia Tigau, 34, tar in brickan till diskmaskinen.
– Det är varannan vecka som mitt schema är. Så ena veckan jobbar jag tidigt och då mycket i bageriet med att baka. Andra veckan är det mer i butiken så då är det inga bagarmorgnar med att börja vid tre eller fyra på morgonen, säger Silvia med ett leende.
För tio år sedan lämnade Silvia sin lilla hemstad i Rumänien för en flytt till Sverige och Linköping. Den minst sagt organiserade gymträningen skulle dock dröja.
– Det är bara de sista fem åren som jag har tränat så mycket. Innan rörde jag på mig och så, men jag gick aldrig till gymmet, säger Silvia som innan hon började på bageriet jobbade som städare i Linköping.
Hur kom det sig att du började med gymträningen?
– Min syster, som också jobbar på bageriet, frågade om jag ville hänga med ner till gymmet och jag tyckte det var jättekul, säger Silvia och kollar över ett par nygräddade tårtbottnar.
Men det är de två senaste åren som träningen har accelererat. Efter att Silvias man gick bort blev träningen på gymmet fristaden mitt i all sorg.
– Jag blev jätteledsen såklart och då behövde jag verkligen få träna. Det var som att kroppen bara kunde slappna av när jag var här nere. Jag behövde vara mycket med min son, men också kunna ge tid för mig själv. Då blev det träning för mig, säger Silvia.
Ett år senare hörde gymmets ägare av sig med en, för Silvia, oväntad fråga: "Vill du inte börja tävla – i bikini fitness?"
– Jag bara: "vad är det för något?". Är det inte bara att man fotar, eller är det en tävling också?, minns jag att jag frågade honom.
Nu är Silvia med i landslaget i bikini fitness.
En sport som är en av de snabbast växande grenarna inom bodybuilding och är en gren där deltagarna poserar framför domare och bedöms på en kombination av muskler, symmetri och tilltalande fysik. Istället för uppsvällda och ådriga kroppar ska deltagarna vara mer "balanserade".
En manlig variant finns. Den heter "Mens physique" och bedöms på liknande sätt men männen bär badbyxor istället för bikini.
– Jag tycker att det är jättekul. Inte minst för att när jag åker på tävling så får jag träffa så många andra. Det blir en stor gemenskap.
För att kunna ha en "tävlingsbar kropp" krävs oftast en strikt diet under lång tid, detta samtidigt som du förväntas träna hårt.
Är det inte risk att det blir rätt så "ätstört"?
– Jag förstår vad du menar. Den risken finns absolut och många får kämpa med det mentala. Det märks ibland på dem som kanske har tappat all energi och ork när det är träning, säger Silvia.
Har du känt dig "ätstörd"?
– Nej. För mig är inte kosten problemet på det sättet. Innan så slarvade jag rätt så mycket med att jag åt för sällan. Med dieten så måste du hålla tiderna och det är den största utmaningen för mig.
Silvia lägger fram ett par kanelbullar i skyltfönstret.
Hur länge sen var det som du åt en bulle?
– Jag vet inte. Vanligt bröd minns jag knappt när jag åt sist men en söt bulle kan det nog vara några månader sen. Jag har aldrig gillat sötsaker eller så på det sättet. Jag gillar choklad. Det är typ det, säger Silvia.
Arbetspasset i bageriet börjar gå mot sitt slut. När det är klart ska Silvia damma vetemjölet av händerna och hoppa i sina träningskläder.