Ylva Friis och Janne Holmkvist känner framtidstro för klassiska klubben.
Det var förra hösten som det uppdagades att handbollsklubben i Linköping drabbats av en misstänkt miljonförskingring av en tidigare anställd. Polisutredningen pågår alltjämt och RP vill fortsatt inte bekräfta några summor.
Ett knappt år senare andas klubben fortfarande.
Tillståndet är ännu allvarligt, men inte längre livshotande.
Det har funnits risk för konkurs, men nu ska värsta hotet vara avvärjt.
– Det skulle jag säga, säger Ylva Friis när vi slagit oss ned vid ett bord i klubbkansliet alldeles utanför Kungsbergshallen.
Ordföranden Janne Holmkvist nickar instämmande.
På klubbens årsmöte nästa vecka presenteras ett positivt resultat för senaste verksamhetsåret på 157 000 kronor. För ett år sedan redovisades ett eget kapital på drygt 2,5 miljoner och efter förskingringen är det nu nere på 990 000.
Men en av Linköpings mest klassiska idrottsföreningar lever.
– Rent krasst har det ju varit ett jävla skitår. Samtidigt, hur konstigt det än låter, tror jag att föreningen har mått bra av att få gräva upp en del gamla lik. Vi ska reda ut det här. Det ska bli bra igen.
Säger Janne Holmkvist och nu är det Ylva Friis som håller med.
Och säger:
– Vi har rett ut ett stort kaos. Det känns bra. Vi har klarat ett år där överraskningarna dykt upp in i det sista. Den hårda vägen har vi fått insikt i hur föreningen funkar.
Har ni varit i mer kontakt med den misstänkta?
– Nej.
De har så klart mötts av många reaktioner under året. Många undrar hur det kan ha skett. Många är förbannade och oroliga. Många är glada för det jobb som görs.
– Det har varit perioder där mycket har ramlat in. Det här måste vi betala och det här måste vi betala. Då har tankarna dykt upp att hur sjutton ska vi klara det här? Vart ska det ta vägen? Känslan är att vi har fått göra brandkårsutryckningar och bromsa många tankar och idéer. Det har säkert kommit påminnelser tidigare också, men de har nog bara kasserats, säger Ylva Friis.
Trots alla upptäckter som gjorts under året blev resultatet 110 000 kronor bättre än budgeterat. Samtidigt har föreningen tappat 200 000 kronor från tidigare sponsorer. Utöver besparingar har det för att täcka upp varit fler bemanningsuppdrag och frivilliga försäljningar.
Budgeten för kommande år slutar med ett litet plus.
– Det kommer att bli ett jättetufft nästa år också. Men känslan är att de ideella krafterna finns. Det blåser en positiv vind, säger Janne Holmkvist.
Ylva Friis erkänner att hon någon gång tänkt tanken att "vad har jag givit mig in på?".
Klubbchefen Fredrik Lindblom lämnar för att ta över som ligautvecklare i svensk bandy. Han ersätts inte och därmed har klubben bara en halvtidsanställd kvar i Patrik Olsson. Om ideella insatserna varit viktiga tidigare blir de ännu viktigare nu.
– Många har ställt upp och gjort ett fantastiskt jobb. Spelare, ledare och föräldrar har slitit som bara den. För oss har det viktigaste varit att se till att alla kan spela handboll, säger Janne Holmkvist.
– Vid sidan av att rodda mycket med ekonomin har vi gjort saker för att fånga föreningen och stärka föreningskänslan. Vi har kommit en liten bit på vägen. Sen kommer det att ta tid innan vi byggt upp ett kapital igen, säger Ylva Friis.
Vad har ni lärt er?
– Jättemycket. Hur en förening organiseras, hur ekonomin går till, hur man måste prioritera…och ändå finns mycket mer att lära.
Det är ingen välvillig mecenat som hört av sig?
– Nej. Det samtalet väntar vi på. Det är svårt att gå ut och säga att vi behöver en massa pengar när vi inte själva har koll. Nu har vi det. Varför sponsorer har lämnat har vi inget svar på. Men det är ett tufft världsläge och någon har säkert lämnat för att de är besvikna på hur saker hat skötts.
Janne Holmkvist blir kvar som RP-ordförande ett år till om årsmötet säger ja.
Klubbens damlag har dragit sig ur svenska cupen, mest för att man inte anser sig ha lag för att kunna konkurrera just nu. Målet med herrarna i allsvenskan och damerna i division 1 2027 finns kvar, men möjligt att det får tryckas på pausknappen tills ekonomin stabiliserats.
Till sist: var är RP om fem år?
– Då har vi hittat tillbaka till föreningskänslan och har ett par hallar där vi kan hålla till. Egenfostrade spelare i herr- och damlaget och en möjlighet att andas lite lugnare när det gäller ekonomin, säger Ylva Friis.
– Vi vill ha en egen cup. Titta på innebandyn. Varför kan inte vi ha något liknande? Kan vi få tillbaka skolhandbollen igen? Det skulle också vara häftigt. Jag är ute mycket i skolor och ser alla som går omkring i sina LHC-kläder. Var är RP-ungdomarna? Den fajten skulle jag vilja ta. Att vi syns mer, säger Janne Holmkvist.