1-4 mot Holland och 1-2 mot Ungern - fortsätter det så här blir Hamrén ihågkommen som förbundskaptenen vars glamourfotboll höll bra hemma mot blåbärslagen, men avslöjades brutalt borta mot bättre lag.
Det är lätt att charmas av Erik Hamrén, både hans personlighet och hans fotboll. Av det avspända snacket och av det fina kortpassningsspelet mellan Zlatan Ibrahimovic, Christian Wilhelmsson och de andra lirarna.
Men när det inte ger resultat, när det bara är ord och fruktlösa dragningar, då kvittar det fullständigt. Då tar jag en torr, grinig, direkt otrevlig, Lars Lagerbäck, och hans många gånger totalt ocharmiga fotboll, sju dagar i veckan, 365 dagar om året.
För vad spelar det för roll med glamour om den bara finns i lätta kvalmatcher och försäsongsturneringar i Sydafrika?
Lagerbäck tog Sverige till de stora mästerskapen. Jag charmades aldrig av hans personlighet, inte heller alltid av hans fotboll, men fullkomligt älskade de högtidsstunder han bjöd på i EM och VM.
Erik Hamréns jobb går ut på att få landslaget att 1) vinna och 2) delta i de största turneringarna. Lyckas han inte med det är han misslyckad. Misslyckad som sämsta Laban Arnesson.
Hamrén tror på offensiv fotboll, det är lovvärt, men det blir alltmer uppenbart att Sverige inte är redo för det. Kanske 2012, kanske 2013, men inte 2010, inte 2011. Mot Holland borta blev Sverige stundtals förnedrade, mot Ungern i går, inte förnedrade, men väl bortskojade gång på gång.
Nu är EM 2012 betydligt längre bort. En poäng hade varit guld värd, både i kampen om att bli grupptvåa och bästa grupptvåa.
Lagerbäck hade förstått poängens värde, den poäng som Sverige hade efter uppryckningen som gav 1-1, när Johan Elmander läckert serverade Christian Wilhelmsson. Han hade gnetat hem poängen sista halvtimmen.
Så jobbar inte Hamrén.
Som Tottenhamsupporter ser jag en värdig Spurstränare i Hamrén, som ledare för världens mest tokoffensiva lag, med betoning på tok. Vid 1-1 gick Hamrén stenhårt för 2-1-seger, såg sin chans när Ungern tröttnade, fick vittring, men föll pladask när Gergely Rudolf slog in 2-1 i 90:e minuten.
Efter slutsignalen stod han där, Ljusdalssonen, så som jag sett så många Spurstränare göra genom åren - överrumplad och besviken som bara en tränare med endast seger för ögonen kan vara.
Allt är Oscar Wendts fel, skriker många. Inte jag.
Jag såg också att han var usel defensivt, men jag är mer kritisk till mannen som satte honom i den situation, i det spelsystem, med den uppbackningen, som han alldeles tydligt inte klarade av.
Den mannen är Erik Hamrén.