Effekten?
0-3 hemma mot Frölunda, femte raka förlusten, och som jag skrev senast: det blir sämre för varje dag som går.
Finns absolut ingenting som talar för att den nuvarande elfteplatsen, den som innebär kvalseriespel, är slutet på det LHC-förfall vi beskådar.
Disharmonin i laget bryter ner spelare efter spelare. Så pass att man nu till och med riskerar formen på en av elitseriens hetaste spelare, Carl Söderberg. Malmökillen har knappt gjort ett fel den här säsongen, och var bäste forward även den här kvällen, men även på honom har man sett mer sjunkande axlar och bristande fokus de senaste matcherna.
Spelarna är inte bättre än omgivningen, och stämningen däri, tillåter.
Inte lär Söderbergs självförtroende stärkas heller om tränare Hans Särkijärvi fortsätter som mot Frölunda, att spela två av elitseriens formsvagaste spelare, Jaroslav Hlinka och Jan Hlavac, som första power play-uppställning. Lagets radarpar nummer ett, power play-specialisterna Söderberg och Pär Arlbrandt, fanns i andra och fick bara den strötid tjeckerna lämnade kvar.
En coachning som visar hur desperat Särkijärvi börjar bli.
Hlinka och Hlavac ja. Herregud så dåliga de varit på sistone. Men det gäller ju så många fler, som Magnus Johansson som på sistone gjort de sämsta elitseriematcherna jag sett honom göra sedan debuten 1997, och jag vidhåller därför: det kan inte vara spelarnas fel att de alla underpresterar samtidigt.
Jag menar, ska LHC fortsätta peta de spelare som är dåliga kan man lika gärna ta fram ungdomssektionens tombola, lägga i nästan alla tröjnummer, och snurra.
Tränaren är huvudansvarig för den röra som råder på isen.
Det är därför Hans Särkijärvi måste bytas ut.