I tisdags ett lag fyllt av fart och energi - i lördags ett lag fyllt av sega gubbar.
Att Magnus Johansson, Jan Hlavac, Jaroslav Hlinka och Mark Hartigan för ofta spelar hockey i ultrarapid har jag vant mig vid, men när även Robin Figren, Pontus Petterström och Sebastian Karlsson gör det, den så kallade energikedjan, då är Linköpings hockey club illa ute.
Riktigt illa ute.
5-2 mot Brynäs är historia. Kvar i LHC-spelarnas huvuden finns bara Timrås chockvändning i torsdags och Frölundas utklassning i lördags.
Jag inbillade mig att LHC skulle komma ut mer revanschsuget än någonsin efter smällen i Timrå. Lördagskväll, 7 530 åskådare, och läckert tifo av White lions inför matchen. Ja, jag trodde verkligen på något ännu bättre än det vi såg mot Brynäs.
Tydligen kan jag ingenting om idrottspsykologi.
Tydligen var LHC-spelarna totalt nedbrutna av raset i Timrå.
Kvar fanns bara en samling sega gubbar som blev utspelade av ett gäng goa gubbar. Fredrik Pettersson, Mika Pyörälä och Mathis Olimb lekte med LHC-försvaret och Frederik Andersen stoppade 30 av 31 LHC-skott lika lekande lätt.
I LHC var allt tvärtom och när dessutom tidigare så formstarka Fredrik Norrena börjat läcka, med fem insläppta mål andra matchen i rad - då blev det en avslagen tillställning med tusentals deppiga vita lejon, där bara hundratalet indianer dansade.
Många åskådare gick hem redan efter halva matchen, efter 0-4 15,22 in i andra perioden.
- Ska ni gå hem nu? sjöng Frölundaklacken skadeglatt.
Och följde snabbt upp med:
- Klubben åker ur i år!
LHC-klacken svarade inte Frölundaklacken, riktade sig i stället mot isen och sina spelare:
- Visa hjärta LHC!
Så höll det på resten av matchen.
På isen blev det alltmer uppgivet, alltmer ointresserade LHC-are.
Tände till gjorde det först på väg ut till andra pausvilan, när Andreas Jämtin och Robin Figren började träta så närgånget att lagkamrater kände sig tvingade att gå emellan.
Så pressade är LHC-spelarna, så djupt nere skiten är de - att de inför öppen ridå, inför 7 530 åskådare, hundratusentals tv-tittare och miljoner tidningsläsare, är villiga att visa upp ett internt bråk.
Att spänningar uppstår inom en så tajt grupp är normalt, att rensa luften är bra, om det så är med en diskussion eller med ett bråk. Men att göra det så öppet, att inte kunna vänta till omklädningsrummet, att visa alla motståndare "se hur svaga vi är, kom och sänk oss" - det är inte okej.
- Det kan väl diskuteras om det är okej, sa Harald Lückner, LHC-tränaren, men det är inte alltid man agerar enligt boken när pulsen är hög och adrenalinet sprutar.
Har ni pratat om det?
- Det är klart, men vad vi sa stannar hos oss.
Finns bara ett sätt att prata om det: kräva att Jämtin och Figren ber sina lagkamrater om ursäkt.
Det är med detta - en förnedring i Timrå, en utspelning i Cloetta center och ett öppet internt bråk - LHC går in i elitseriens sista vecka. På tionde plats, med fem måls bättre målskillnad som marginal till Djurgården på elfte plats, den som innebär kvalserie.
Fyra matcher återstår, den första på tisdag mot just Djurgården på Hovet, där Djurgården har åtta raka segrar mot LHC.
Läget är extremt.