Alla problem jag såg i Scandinavium i lördags, som jag listade i måndagstidningen, förstärktes av HV:s 4-1-seger i går.
1) Skadelistan blev en man längre och innehåller nu Josef Melichar, Mikael Håkanson, Andreas Jämtin och Jari Tolsa, de två sistnämnda med till synes svåra ledbandsskador i knät.
2) Jaroslav Hlinka och Jan Hlavac verkar inte klara nånting utan Jämtin. Långsamma, krångliga och rasande ineffektiva.
3) Fredrik Norrena förlorade målvaktsmatchen mot Daniel Larsson på knockout. LHC vann skotten med 41-22, Larsson procentmatchen mot Norrena med 97-81.
Norrenas bleka insats är självklart en kombination av motståndets anfallsspel, det egna lagets försvarsspel och den egna prestationen, men faktum kvarstår: så darrigt som han spelat sedan återkomsten från ryggskadan, i lördags och i går, har han inte gjort på hela säsongen.
På torsdag måste Christian Engstrand geschansen mot Skellefteå. LHC behöver vinna igen, nu finns inte marginaler att matcha igång en formsvag målvakt efter skada.
Förutom ovanstående tre problem fick LHC ytterligare ett slängt i ansiktet av Janne Karlssons lag:
4) Power play-spelet. Trots att man mötte elitseriens sämsta box play, jo HV är faktiskt sämst i statistiken, så var det så ostrukturerat ett power play nånsin kan bli. Det som tidigt på säsongen var ett av seriens bästa, med Niclas Hävelid, Magnus Johansson, Patrik Zackrisson, Jämtin och Håkanson, är nu bara en enda soppa.
Fyra problem som tillsammans känns enorma.
LHC kan förbanna problem 1, skadelistan, hur mycket man vill, men även där gav HV en hyfsad passning i går. Jönköpingslaget kontrollerade hem en 4-1-seger i Linköping trots en skadelista med Johan Davidsson, Jukka Voutilainen, Teemu Laine och André Petersson.
Styrkedemenstration var ordet.