Jag vill se kemi mellan spelarna, se dem klicka, se ett samspel där de utan att titta vet var kedjekamraterna är.
Facit heter Makarov-Larionov-Krutov, men jag nöjer mig med mycket mindre.
Genom åren har LHC visat oss Håkan "Hacke" Carlsson-Mats Andersson-Peter Lindgren, Mike Helber-Ulf Söderström-Mattias Nilimaa, Mike Knuble-Brendan Morrison-Kristian Huselius och Mikael Håkanson-Tony Mårtensson-Mattias Weinhandl.
På senare år har det varit sämre.
En sak vet vi: ska det bli guld i vår måste LHC få till toppformationer det inte bara säger klick eller poff om, det måste smälla.
Jan Hlavac-Jaroslav Hlinka-Andreas Jämtin har visat en del de senaste åren, men ofta hämmats av svag defensiv och för många Jämtinutvisningar.
Hösten har gett vissa vibbar. Pär Arlbrandt-Carl Söderberg-Jämtin i början förstås, men också från Håkanson-Erik Lindhagen-RobinFigren. Lindhagenlinan visade skön kemi tidigt, som andraformation, och när de återförenades mot Växjö i lördags, nu som tredjekedja, gjorde jag en notering redan i första perioden: "Kemin i tredje".
Håkansons 1?1 kom därför logiskt och Figren hade dessutom ett jätteläge till 2?1.
När jag frågade Håkanson om omgivningen såg han nöjd ut:
- Jo, det känns bra med dem. De är roliga att spela med, de kör som sjutton och jag försöker hänga med. Ge Figren ännu mer tid och han kommer bli en riktigt bra elitseriespelare, göra mycket mål.
Ja, kemin där till trots, Figren har för stor potential för tredjekedjan.
Annars är tjeckkedjan Hans Särkijärvis största tankenöt för tillfället. Sedan de anlände har de spelat åtta perioder med Håkanson, tre med Mikael Holmqvist och en med Jämtin.
Inget har varit speciellt bra.
De gör sina poäng, viktiga, matchgörande poäng. Så också mot Växjö.
Spelmässigt fattas dock en del, vilket Hlinka höll med om när vi talades vid i lördags.
- Vi måste skapa mer, det tar stopp i mittzon för ofta. Samtidigt var Växjö väldigt kompakt och bra i dag.
Håkanson och Holmqvist har båda fått större defensivt ansvar ihop med tjeckerna och kanske är det därför Jämtin inte spelar där, att Särkijärvi är rädd för att tappa hans offensiva kvalitéer.
Jag tror starkt på en återförening av Hlavac, Hlinka och Jämtin. Tjeckerna är bättre defensivt nu än för ett par år sedan, de har vant sig vid det svenska spelet, och Jämtin drar bara på sig tung bevakning, inte en massa onödiga utvisningar.
Dessutom, ju mer jag ser Pär Arlbrandt och Robin Figren, desto mer tror jag på dem som ett radarpar - inte minst med Carl Söderberg mellan sig.
Hans Särkijärvi sitter på ingredienserna och rätten att blanda dem.
Återstår att se om han får det att smälla i Cloetta center i vår.