Precis bredvid Vallaskogen är Lisa Ring uppvuxen vilket gjort att hon alltid haft en närhet till naturen. Det är här hon hittade passionen för löpningen då hon ofta tog sig ut i spåret för att springa. Hela barndomshemmet känns väldigt jordnära där färgerna mörkgrönt och brunt är återkommande i inredningen. Vi slår oss ner i köket där en avokadoväxt på bordet fångar uppmärksamheten.
– Det är lite typsikt mig det här med växter. Jag vill att saker ska växa omkring mig, säger Lisa och ler.
2017 tog hon ett SM-silver i maraton och har flera banrekord utspridda i Sverige både i terräng- och maratonlopp. Nu har hon dock ställt in sitt fokus mot ultralöpning och tar sitt välmående och sin vilja i första hand. När hon följde sin känsla kom prestationen på köpet då hon vann Ultravasan och slog banrekordet – igen. Hon fick reda på att ett deltagande i Transgrancanaria skulle vara till hennes fördel om hon ville ta en plats i landslaget, vilket gjorde att hon också packade resväskan och deltog i tävlingen.
– Landslagsledningen funderade på hur jag skulle klara av en bana med mycket höjdmeter. Jag åkte därför till Gran Canaria och sprang loppet utan att ha sprungit någon trail på sten tidigare. Det var väldigt många som bröt under tävlingen men när jag själv kom i mål var jag så himla förbannad för att det hade gått dåligt. Jag insåg inte där och då att det var bra att ens ha tagit sig i mål, säger Lisa Ring.
Insatsen gav henne också en plats i VM-truppen som ska åka till Mirandha do Corvo i Portugal den 8 juni för att kämpa om medaljerna. Där kommer Ring att springa 44 kilometer i upp till 2 200 höjdmeter.
– Jag har inte börjat den mentala processen än så jag har inte kollat hur banan ser ut. Jag tror den banan jag sprang i Gran Canaria var mer nedför än uppför. Det var 2 000 meter ner och sedan 1 000 meter upp. Den här är tvärt om. Sedan är nog inte den här lika stenig och teknisk. Jag hoppas att det är mycket stigar, som det är i Vallaskogen, säger Ring och ler.
Vad är den stora skillnaden mellan maraton och ultra?– Man måste släppa allt om tider och allt tänk. Det kräver ett psyke som är mycket mer avslappnat och att man vågar tro på sin kropp. Det är det jag gör nu. Jag är ute och bara lyssnar på kroppen när jag springer. Sedan får man inte heller vara rädd för att slå sig, förklarar Ring och fortsätter:
– Jag är helt säker på att jag kommer att sakna att springa maraton. Men till hösten kommer jag ha sjukt mycket styrka efter att ha sprungit i bergen. Då kommer det kännas väldigt lätt att springa fartpass på en mil. I somras gick jag bara på känsla inför träningen till Ultravasan och så krossade jag banrekordet ändå. Jag tror på mig själv inför det här.
Om man följer Lisa på sociala medier uttrycker hon sig ofta i tredjeperson. Det är för att hon försöker se sig själv utifrån och uttrycker sig därför som att det är hon själv som hjälper någon annan med utvecklingen.
– Jag försöker alltid tänka ett steg till och fråga mig själv vad det är jag vill. Det är också därför jag jobbar utifrån ”Lisa”. Folk försöker förstå mig och varför jag uttrycker mig med ”Lisa” och ”Lisaleendet”. Det är för att det är mig det handlar om då måste jag våga se mig utifrån. Jag är helt säker på att det är det som gör att jag är skadefri och tycker att det är kul. Jag har inte haft någon extrem dipp på grund av det, förklarar hon.
Vi tar på oss ytterkläderna för att gå de dryga metrarna som krävs för att komma till löparspåret i Vallaskogen. Det är just här som Lisa börjat många av sina löprundor och det är här som hon, tillsammans med flera aktörer, är med och startar upp ett nytt koncept som heter ”Linköping parkrun”. Varje lördag klockan halv tio kommer volontärer finnas på plats vid starten för att arrangera en femkilometersrunda som ska gynna den psykiska, fysiska och sociala hälsan. Allting ska vara gratis och utövaren ska kunna klocka sin tid och tävla vid behov. Förhoppningen är att banan ska invigas under samma vecka som Blodomloppet, men det kan även bli så att starten går i september. Ingenting är helt spikat utan informationen kommer ut på Facebook-sidan ”Linköping parkrun”.
– Det kommer inte vara hållbart för oss att fortsätta leva som vi gör. Jag tror att vi kommer gå tillbaka mer till naturen där vi kan släppa all stress då vi alltid är uppkopplade. Man behöver inte bli en VM-löpare eller SM-medaljör utan det handlar om att komma ut, träffa folk, lära känna sin kropp och stressa ner. Varvet ska symbolisera en hållbar löpning, säger Ring.