Det är målen som räknas.
Klyschan är välbekant, men det är sällan som den passar så väl in som i matchen mellan Luleå och Linköping.
Linköping måste vara ruskigt besviket över att åka härifrån med noll poäng, sade Luleås matchhjälte, målvakten Daniel Henriksson efter att laget vunnit över LHC med 4-3 (0-0, 2-1, 2-2).
Luleå kom till spel i hemmamatchen med tre av lagets bästa backar på skadelistan. Lägg till det att lagets bäste defensive back Pavel Skrbek tvingades spela halvskadad eftersom att det helt enkelt inte fanns fler spelare att tillgå.
Det är helt säkert en av anledningarna till att Linköping var så pass överlägset som laget var i den första perioden. Faktum är att om det inte varit för Daniel "Hento" Henriksson hade Linköping säkerligen avgjort matchen redan i den första perioden. Henriksson gjorde där tre räddningar av högsta landslagsklass. Lägg till det en handfull riktigt bra räddningar.
I våra anteckningar för den första perioden står det: Allt fel, tack "Hento", berömde Luleås tränare Jens Hellgren efter matchen.
Hellgrens korta analys var klockren. Luleå gjorde verkligen ingenting rätt.
Faktum är att laget behövde nära 14 minuter på sig för att få ihop till ett skott på mål. Samtidigt spelade Linköping riktigt bra. Det var egentligen bara den där riktiga aggressiviteten framför mål som saknades.
Luleå ska ha en stor eloge för att laget krigade som det gjorde. Och i den andra perioden fick laget utdelning för sitt slit när laget kunde gå ifrån till 2-0. Inte särskilt rättvist, men, som nämnts, det är målen som räknas.
Per Eklund gav sedan Linköping nytt hopp med sin reduceringspuck till 2-1 i periodens absolut sista tiondel.
Den tredje perioden blev dramatisk. Jonas Nordqvist gjorde 3-1 och matchen såg avgjord ut, men LHC ville annat. Laget nådde ikapp vid 3-3, men i stället för ett segermål för Linköping fick hemmapubliken glädja sig åt Magnus Nilssons avgörande 4-3 mål från nära håll.