Krajnc missar aldrig en chans att tala sig varm i denna känsliga fråga. Proffsboxning i svenska arenor . . . eller inte.
Han framför ivrigt sina åsikter.
-- Det skulle bli bättre ordning, ärligare och en rättvisare fördelning av inkomster, anser Armand Krajnc.
-- Jag vill ha en proffsboxningsorganisation som delar ut licenser till boxare, promotors, managers, domare. Och till tränare, det finns många dåliga i branschen.
-- Ge proffsboxningen en chans under tre-fyra år i Sverige. Bilsporttävlingar, där det inträffar ruggiga krascher, är tilllåtna. Och numera får ju folk spela bort sina pengar på kasinon.
Om sina sju proffsår i det tyska stora stallet Universum säger han så här:
-- Som utlänning har jag haft sämre uppbackning än de tyska boxarna. Är man utlänning så är inget tv-bolag intresserat, man är inte inkomstbringande för stallet.
-- När jag blev världsmästare blev de glada, när det går bra får man en klapp på axeln. När jag förlorade senast och fick ligga på sjukhus så skickade de en springpojke dit.
I sitt resonemang återkommer Krajnc till de ensamma veckorna på träningsläger, utan familjen.
Krajnc har en egenskap som inte är så vanlig bland proffsboxare.
Han är familjekär.
-- Man längtar hem, det är mentalt jobbigt. Det skulle kunna vara som på Ingos tid, han hade familjen runt sig, säger Armand om den gamle tungviktsvärldsmästaren Ingemar Johansson som hösten 1958 knockade Eddie Machen inför 50 000 åskådare på Ullevi i Göteborg.
Amatören Armand Krajnc blev proffs 1996. Universum granskade först svensken i Sverige och sedan åkte han till Tyskland och sparrade och skrev på kontraktet.
-- Jag fick 14 000 kronor per match och fick gå maximalt sju om året. Om jag hade blivit sjuk hade det inte blivit några pengar.
Inför varje match levde Krajnc logementsliv på gym under flera veckor.
-- Det var tufft men man ville upp, bli bäst.
Han blev bäst. Flyttade till hotell.
Inkomsterna steg.
-- Jo, men inte så mycket som folk kanske tror. Då hade jag nämnt summorna.
Han planerar att boxas igen den 23 april. Förra matchen slutade med karriärens andra förlust, och en vecka på tyskt sjukhus med en blödning vid hjärnan.
Han säger att han vill sluta som en vinnare.
-- Det kan bli redan i år. Sedan vill jag jobba med unga boxare, i Sverige.