För Thomas Johansson krävdes det en femsetare innan det till slut blev seger.
För Andreas Vinciguerra tog det också fem set - men med motsatt resultat.
1-1 i fredagens DC-singlar gör att Sverige nu troligtvis måste vinna lördagens dubbel för seger över Israel.
En svensk seger var ett måste. Två kändes som en utopi. Men efter Johanssons inledande 3-2-vinst mot Harel Levy, (6-7, 6-4, 7-5, 4-6, 8-6) och Vinciguerras bragdartade insats såg det länge ut som en möjlighet.
Till slut blev det ändå förlust för Vinciguerra, 2-3 i set efter 11-9 i avgörande, och efter totalt nästan åtta timmars tennis blev utgången i DC-mötet i Malmö den mera väntade.
För svensk del var det en oerhörd besvikelse och fredagsrysaren fick en bitter eftersmak, dels för resultatet, dels för israelernas uppträdande i avgörandet när spelarna på bänken försökte att psyka Vinciguerra.
De uppförde sig osportsligt, det var en kille som satte sig på vår sida plus en annan i deras lag, jag vet inte vem det var, som slog i planket mellan min första och andraserve, sade Vinciguerra.
Det är så jävla dåligt. Jag kan förstå om publiken gör det men inte när deras bänk gör det. Vi var alla irriterade men det ger extra tändvätska inför i morgon.
Hans egen insats var lite av en bragd precis som Sveriges i helhet.
För när DC-matchen som de senaste dagarna fyllt tidningssidorna på grund av hot om protester och beslut om tomma läktare drog igång fanns bara ett fåtal demonstranter utanför Baltiska hallen men desto fler polismän. Inomhus var det blott ett par hundra åskådare på läktarna i form av säkerhetsvakter, massmedier och funktionärer.
Men som de båda matcherna utformade sig hade de förtjänat en storpublik.
Thomas Johansson som varit borta från spel sedan oktober på grund av en häloperation inledde med att vinna "måstematchen" mot Israels sämste singelspelare, Harel Levy.
Dock inte förrän efter fem set, nästan exakt fyra timmars spel och vid ett läge bara två bollar från förlust.
Jag tömde mig totalt. Det var gånger som jag tänkte hur i helsike ska jag orka, sade Johansson om det som blev lika mycket en mental som fysisk belastning.
Det blir en kamp mot en själv och därför blir man tröttare än normalt. Man blir nervös och tajt. När man är i bra form, då går allting på automatik.
För svensk seger i Vinciguerras möte mot Sela, rankad 63:a, såg på förhand ut som en omöjlighet. Skåningen som inte spelat på tennistouren sedan 2006 var en chansning av Wilander.
Utan matchrutin men med en respektlöshet och vilja pressade han Sela matchen igenom. Med en dräpande forehand räddade han en matchboll vid underläge, 4-5 i avgörande set. Han bröt fram och det dröjde till ställningen 10-9 innan ett avgörande till slut kom.
Då hade israelerna under en längre tid psykat honom och ett dubbelfel av svensken och en enkel volley som missades gav Sela ett nytt break.
Kan jag få lite distans så kan jag vara nöjd med mitt spel men just nu känns det tungt. Jag får försöka att glömma det här och det viktiga är att jag är hel och fräsch inför söndagen.
För Vinciguerra var det en imponerande insats men inför tomma läktare och i ett kortsiktigt perspektiv utan någon större mening. För hans del handlar det nu att ladda om inför söndagen.
Då kan han eventuellt få en ny chans - i så fall i en femte och avgörande match.