Så i stället kom Tre kronor till stan på torsdagskvällen för att roa hockeyälskarna i Malmö arena. Det gick väl sådär. Matchen kunde inte konkurrera med kvällens huvudnummer. Arenan. Den superläckra. Den som Percy den store har satsat 850 miljoner kronor på. Plus moms. Pengar snackar och i det här fallet har arkitekten Gert Wingårdh skapat en av världens bästa hockeyarenor. I Sverige saknar den motstycke. Till skillnad från bollen i Stockholm ser alla bra här. Det är stort, men ändå tillräckligt intimt.
Tro förresten inte att Percy, 65, lägger av efter detta miljardbygge. En gång lirare, alltid lirare. Nu ska han och fastighetsmiljonären Greg Dingizian bolagisera fotbollsföreningen Mabi (division 1), döpa den till FC Rosengård och göra den till en storklubb. Hur läckert vore inte det, om Rosengård lyckas och passerar stadens stolthet MFF, där jönsarna Madsen och Borg gjort bort sig så länge. Heja Percy!
Matchen då? Som vanligt tre tacklingar per period när dessa så viktiga turneringar spelas och ett Sverige som ännu en gång kontrades sönder av Tjeckien. Känns som det följt mig genom hela livet, precis som Arne Hegerfors. Det måste ta slut snart, jag är så less på det, kontrande tjecker och trötte Arne. Bort!
Formationen med Tony Mårtensson mellan Mattias Weinhandl och Mikael Håkanson fungerade som väntat bra. Men det är obegripligt varför vi inte fick se kedjan i Tre kronor redan i fjol. Jag frågade Bengt-Åke Gustafsson varför, när vi sågs för ett par veckor sedan, men han svarade bara: "Håkanson har hela tiden varit med i diskussionen". Bäste svensk var som väntat Magnus Johansson. Vilket lugn, vilken pondus.
Tjeckiskt 6-2 spelade ingen roll, kvällens vinnare var ändå svensk. Percy Nilsson.