Två minuter över åtta var det klart. Guldet var Halmstads, golvet var Curt Holmqvists. Klubbens 85-årige grundare, ja en av dem, tog några danssteg bland svettiga, glada spelare.
Halmstads BTK blev svenska mästare i bordtennis för andra gången på fredagskvällen. Det var tio år sedan herrarna vann senast.
Då, 1993, var det med Jörgen Persson och Ulf "Tickan" Andersson som ankare i laget, och en ung Wang Jianfeng i andrauppställningen.
Nu slog han in matchbollen till överlägsna 5-0 och sammanlagt 2-1 i matcher för HBTK i 2003 års SM-final.
I den femte singeln vann Jianfeng över Martin Monrad, dansk mästare, med 11-9, 11-9, 12-10.
Jianfeng analyserade festföreställningen så här:
Vi vann här i måndags, vi skulle avgöra hemma i Halmstad i onsdags, men vi var lite spända med över tusen åskådare i Sporthallen. Nu var Malmö i vinnarläge, lite pressade, men vi spelade avspänt och var riktigt bra taggade, sa han.
De räliga guldhattarna åkte på spelarnas svettiga kalufser, Holmqvist jiggade med stänk av guldkonfetti som landat på hans kostymaxlar.
Det här var ingen större överraskning, men en glad sådan. Grabbarna har spelat bra hela säsongen, sa han.
Curt Holmqvist och fem av hans kamrater grundade Halmstads Bordtennisklubb 1937.
Men de andre är döda, det är bara jag som är kvar. Om tre år fyller klubben 70 år, det skall firas.
Första SM-finalen i Sofielunds idrottshus blev en maratonmatch, som tog drygt tre timmar. Malmö vände underläge med 1-4 till 4-4 i matcher, men Halmstad vann med 5-4 sedan Jianfeng och Dawei avgjort i dubbeln.
I Sporthallen i Halmstad vann Malmö med 5-3.
När avgörandet föll var Halmstadsspelarna helskärpta. Jobbet i Sofielunds idrottshus var avklarat på en timme och en kvart.
Det hjälpte inte med MFF-klackens hårda och ljudliga understöd blandat med mjukare tillrop:
"Jobba, jobba, jobba" eller "Ta de lugnt".
Raskt stod det 4-0 för det mörkblå HBTK.
Lite överraskande var det att doldisen Henrik Olsson klarade den nerviga inledande singeln mot Malmös kines Chang Bo, enda matchen som gick till fem set.
Det är så himla jämt mellan oss, vi hade nog lite tur allmänt med kantbollar i viktiga lägen, sa Henrik Olsson, Lundafödd skåning, som tidigare spelat i Eslöv och Göteborg.
Halmstads spelare fick guldmedaljer om sina halsar.
Sedan blev det guldmiddag.