Talangen Lina Johansson brottades med tvivel och åkte en känslomässig berg- och dalbana efter fotskador som spolierade säsongen i fjol.
Nu är hon på isen igen, skadefri inför konståknings-EM som börjar i morgon.
Det är hennes andra EM, och dagarna före avresan till Warszawa finslipade hon sin åkning hemma i Malmö i den slitna träningshallen där kylan kröp längs väggarna av korrugerad plåt.
Men musiken värmde, tonerna av "Lord of the dance" fyllde hallen när 18-åringen körde igenom sitt korta program. Och föll tre gånger i samma sarghörna i trippel Lutz.
Men så är det ibland... på vissa träningar.
Nästa gång kan det vara ett annat hopp. Den tredje träningen fungerar allting, säger Lina Johansson.
Hon säger att det inte har att göra med att hon tycker mindre om vissa hopp.
Man måste lära sig att älska alla, annars funkar det inte. Då åker man och är rädd när det hoppet ska utföras, och då blir det fel.
På fredag och lördag ska allting sitta där. Korta programmet först. Och så lördagens fria, eller långa, åkning till Puccinis "Turandot".
Men Lina Johansson vill inte tippa hur det kommer att gå.
Nä, det gör jag inte längre. Eftersom jag varit borta så mycket från tävlingssammanhang så känns det lite osäkert. Det är lätt att börja tänka för mycket och vilja visa för mycket och då kan det låsa sig. Men nu tycker jag att jag hittat rätt, jag tänker som jag gjorde innan och det känns bra.
Lina försöker att "ta ner Europamästerskapet" på en hanterbar nivå:
Det är jag som åker, jag som ska göra grejerna. Det hjälper inte att någon pushar på.
Skadeproblemen började med en överbelastningsskada i höger fot, och sedan bröt hon ett ben i den andra under baletträning hösten 2005.
Där försvann drömmen om OS och i samma stund deltagande i VM 2006. Hon fick börja om från början och bygga upp foten igen.
Det var inte skoj. Men jag har kämpat ett halvår för att komma tillbaka i samma form som tidigare, säger hon.
Bredvid står mamma Karin som tillfälligt följt den sista finslipningen i ishallen:
Lina har en stark vilja, men det har varit upp och ner med humöret. Det är härligt att hon tagit sig igenom den här tiden, säger hon.
Sverige skulle egentligen ha en större trupp än någonsin, fyra åkare i Warszawa. Och för första gången ha ett par på isen. Men de talangfulla paråkarna Angelika Pylkin, 16 år, och Niklas Hogner, 22 år, insjuknade och fick lämna återbud.
Så nu blir det Lina Johansson och Landvetters Kristoffer Berntsson som åker sina singlar och utgör landslaget.
Till nästa år finns förhoppningsvis alla fyra med när VM avgörs i Göteborg.