Eriksson tror på nolltolerans

Eriksson, med många tränarår bakom sig i USA, fortsätter:

-- Så mycket dopning som det är i den vanliga idrotten så tycker jag det är ett måste för travsporten att hänga med. Det finns alltid människor som vill tänja gränserna.

De flesta fällda tränarna menar att de inte har en aning om hur deras hästar fått i sig de otillåtna medlen, som ofta rör sig om relativt oskyldiga medel motsvarande Iprentabletter eller Zonsalva.

Mantorpstravet hade ett fall så sent som 16 augusti då hemmaamatören Håkan Stjernströms segrande King Lucky Lucas lämnade positivt dopningsprov.

Även säger sig Stjernström inte ha en aning om hur det förbjudna ämnet, det antiinflammatoriska ketaprofén, nått hästen.

Pelle Eriksson säger:

-- Det är klart det är för- och nackdelar med en nolltolerans. Sverige är ändå rätt ute även om det innebär att man som tränare får problem för minsta lilla grej.

I flera fall har det fastslagits att hästarna får i sig medlen i gästboxar då de anländer efter en annan häst.

Det kan röra sig om något så banalt som att hästen slickat på väggen i boxen och därmed fått i sig tillräcklig mängd för att det ska ge utslag i ett dopningstest.

Eller som ett rykte säger kan även utslag ges om en männi-ska som ätit Ipren och varit inne i boxen och urinerat, vilket händer i stallen, strax innan en häst anländer.

-- Det går inte att skydda sig mot sånt, menar Eriksson. Man har ju ingen aning om vem som varit där och pissat i boxen innan man själv kommer dit med en häst.

-- Så varje gång man lämnar ett dopningsprov är man livrädd, man vet inte vad hästen kan ha fått i sig.

Hur gör du för att skydda dina hästar i gästboxarna?

-- Jag kan inte göra mer än att kolla hur det ser ut. Sen är det bara att hoppas.

Krubborna är på väg bort från de svenska gästboxarna vilket minskar riskerna något, då tränarna i ställer tar med sig egna.

Correns travexpert Tomas Thell tycker att stängda stall, där bara tränare och skötare får tillträde, vore en bra idé.

-- I dag går det runt ett hundratal privatpersoner/hästägare i stallen en tävlingsdag. Jag tycker inte de har där att göra. Stallen skulle byggas så tränarna får ett fikarum utanför stallen där de kan ta emot hästägare och andra. I övrigt skulle det krävas en viss armbindel för att få vistas i stallen, tycker Thell.

En sådan lösning skulle ta bort möjligheten att skylla på sabotage vid dopningsfällningar, menar Thell.

Förekommer sabotage på svenska travbanor?

-- Nej, det tror jag inte. Men skulle illvilliga människor veta hur lätt det troligen är att dopa en V75-favorit skulle det kanske kunna uppstå. Det är inte svårt att gå fram till en V75-favorit i stallet innan tävlingarna och låta något piller slinka ned i hästens krubba. Det tror jag är fullt möjligt, säger Tomas Thell.

I USA är det tuffare, berättar Pelle Eriksson:

-- Där har man boxarna stängda före tävling. Till tävlingar med över 100 000 dollar i prispengar låses hästarna in i 24 timmar före loppet.

Tror du det förekommer sabotage i Sverige?

-- Nej, jag tror inte på det. I så fall är det jäkligt sällsynt. Men visst finns riskerna. Det är ju bara Solvalla som har låsta boxar inför tävlingarna. På Mantorp och andra banor är det öppet.

Hur är dopningstestandet i USA?

-- I Sverige tror alla att det är så fritt i USA, men man tar blod på alla hästar före start och sedan en gång till på ettan, tvåan och trean i varje lopp.

-- Det är fler medel som är tillåtna i USA, men givetvis inte vad som helst.

En vanlig tävlingskväll på Mantorp tas det cirka tre dopningsprov.

-- Totalt sett tas det lika många dopningsprov inom travsporten som i hela Idrotts-Sverige i övrigt. Med tanke på det är antalet fall inom travsporten lågt. Dessutom har inget av årets fall handlat om någon som gett prestationshöjande medel, vilket är det som man främst förknippar med dopning säger Tomas Thell.

Många menar att de hårda svenska reglerna hotar djurskyddet. Att hästarna inte får den behandling de behöver utan tvingas tävla halvskadade.

-- Så kan det definitivt kännas, säger Pelle Eriksson. Man kan dra sig för en 14-dagarsbehandling när man känner att det skulle räcka med 12 dagar.

Tomas Thell tror att det kan behövas längre karenstider för vissa medel.

-- Det verkar som om 14 dagar inte räcker som karenstid. Jag frågar mig om inte vissa medel ser ut att sitta i längre än så, annars skulle väl inte Iprenfallen uppkommit.

-- Det får inte gå så långt att tränarna inte vågar behandla hästarna.