"Det känns vemodigt" - De tvingas lämna Godegård

– Det finns ingen buss som går och vi kan inte skjutsa till alla aktiviteter i stan. Det är en omöjlig ekvation, säger pappa Jim.

– Det känns vemodigt, lite som att man sviker, erkänner mamma Johanna som vuxit upp på orten i Godegård.

Familjen består av föräldrarna och barnen Milla, tio år, Ida, fyra, och Evelina, ett år. Nu har de sålt huset på Hässleåsvägen i Godegård och flyttar i stället in i ett radhus på Verkstadsön i Motala.

Jim, känd som fotbollsdomare på elitnivå i superettan, jobbar som fritidsledare i Motala. Johanna är föräldraledig från ett äldreboende i Godegård, men lär söka jobb i stan vad det lider. Milla bor varannan vecka i stan och har sina kompisar och sin skolgång där.

Johanna är ordförande i DGIF, men lär avgå vid nästa årsmöte. Jim har också varit en engagerad ledare i föreningen, framför allt med ungdomsfotbollen.

Det är tunga tapp för en glesbygd som behöver både barn och vuxna.

Familjen har vägt plus och minus under en period och kommit fram till att det är i stan som de måste bo. De flyttade annars till huset i Godegård 2009 och har trivts jättebra.

– Vi vill säga att skolan och förskolan är fantastiskt bra och Motala kommun stöttar bygden bra. Politikerna har satsat här. Det är en trygghet att barnen tidigt kan gå till lekplatsen själva. I Motala är man lite mer orolig för att släppa iväg dem, säger föräldrarna.

Jim är uppvuxen i Motala och fått en ny bild av att bo i glesbygd under åren i Godegård.

– Den är åsidosatt av samhället, precis som att man får skylla sig själv om man bor här. Mycket är nedprioriterat, som skottning som på gatorna här kan göras sent på eftermiddagen. Även vägen till Motala sköts inte alltid bra. Man kanske skulle betala lägre skatt på landsbygden, för man får ju inte ta del av samma service.

– Jag tycker ju jättemycket om Godegård, och jag lär fortsätta åka skidor här uppe, det är intresse jag fått. Jag värnar bygden. Men man är sig själv närmast och det måste fungera. Det gör det inte när sista bussen går halv sju på vardagar och inte finns någon buss alls på helgen, säger Jim som säger att han kan tänka sig att flytta tillbaka om det blir tågstopp i Godegård.

– Ja, det skulle underlätta, säger han.

– När jag växte upp fanns det i alla fall anropsstyrd busstrafik på kvällar, minns Johanna.

I Motala blir det smidigare att träffa alla vänner som bor i stan och det blir enklare med hela familjens aktiviteter. Jim säger att han ska vara fotbollsförälder, medan Johanna, som rider i Österstad, hoppas vara ett par dagar i veckan i stall Nyckelby.

En vinst i engagemang för stans idrottsliv, men en smärtsam förlust för landsbygden norr om den.