"Det ska vara lite pissigt"

Knappt två månader har gått sedan motion och hälsa träffade hårdsatsande motionären Anette Zackrisson från Motala senast. Sedan dess har hon hunnit med att köra Öppet spår. Vädret gjorde årets upplaga till ett av de värsta i loppets historia.Hur det gick för Anette?Jo, hon förbättrade sitt personliga rekord med nästan en timma.

Jag traskar upp för tre långa trappor till översta våningen i hyreshuset med vacker utsikt över hamninloppet i Motala där Anette och maken Peter bor. Att ta hissen känns liksom inte rätt i sammanhanget. Här springer nog Anette upp och ner en extra gång av bara farten, tänker jag och hämtar andan en stund innan jag ringer på dörren. Men se Anette är mest förvånad över min ansträngning.

– Träning är träning, säger hon. När jag kommer hem eller ska ut så tar jag alltid hissen.

"Fanatisk"

Just fokus är en av Anettes styrkor. Hon slösar aldrig bort ett pass genom att bara ”ta sig igenom” det utan utmanar sig själv varje gång hon snörar på sig löparskorna eller knäpper på sig skidorna.

– Jag är nog nästan fanatisk när det kommer till träningen. Men samtidigt skulle jag inte klara att prestera så bra annars.

Ja, för bra går det.

Årets upplaga av Öppet spår mellan Sälen och Mora gav ett tydligt kvitto på det. Plusgrader och väta höll dock på att ta knäcken på de flesta och till och med Anette var lite brydd till en början.

– Jag märkte att jag hade väldigt dåliga skidor, det gled inte alls, och då var jag ganska besviken, säger hon.

Men i takt med att kilometrarna blev till mil steg humöret igen.

– Jag blev faktiskt snopen över att jag var så mentalt förberedd ändå. Förr kunde jag tycka att nio mil var långt, men så tänker jag inte längre.

Mycket mjölksyraträning blandat med många timmar i stakmaskin och långa löp- och skidpass har gett resultat.

– Men visst var det tufft. Jag träffade väldigt många som grät i spåret och det förstår jag för det var blött och kallt. Att staka gick bra, men när man skulle diagonala så for vattnet fram och tillbaka i pjäxorna och innan vattnet blev varmt så var det lite obehagligt.

Har du fått nog?

– Inte på något sätt. Jag satt beredd vid datorn häromdagen, när de släppte nästa års platser så nu är jag anmäld.

Hon funderar en stund.

– Du förstår, det där med skidåkning, det är förbannat roligt!

Missbedömning

Men nu närmar sig våren och fokus för Anette och hennes personliga tränare, triathleten Annie Thorén, ligger på löpning.

Var fjärde vecka serverar Annie ett nytt träningsupplägg, varje gång tänker Anette ”gode Gud, hur ska jag klara det där”.

– Värst är de jobbiga intervallpassen, säger hon. Det kan handla om 10 gånger 400 meter i tröskelfart, det vill säga så fort jag orkar, eller 5 gånger 1 kilometer i nästan högsta fart. Jag missbedömde helt hur långt 400 meter är första gången och höll på att knäcka mig totalt.

Intervallpassen kör Anette oftast på löpband för att kunna hålla koll på tid och längd på ett bra sätt. Det är ganska tråkigt och enformigt, och för säkerhets skull gör Anette det ännu tråkigare för sig.

– Jag kör utan musik och utan tv, säger hon. Det ska vara lite pissigt, om man får säga så. Det är då jag lär mig att bita ihop.

Allra bäst gillar hon distanslöpningarna utomhus. Dem beskriver hon i närmast poetiska termer.

– Det är en frihetskänsla att springa. Jag ger mig gärna ut tidigt på morgonen när det fortfarande är stilla och det bara är jag och pensionärerna vakna. Vi hälsar god morgon och sen sticker jag iväg. Det är underbart.

Hårdträning

Nu väntar en ganska lång period av hård träning fram till i maj då Anette ska vara med i ett kort triathlonlopp i Växjö.

– Då ska jag lära mig det tekniska kring hur och när man knäpper av sig cykelhjälmen och om nummerlappen ska sitta på ryggen eller magen. Innan dess måste jag dessutom träna på att laga punktering själv. Det lockar inte ett dugg.

Därtill har hon planerat in en längre simkurs och en intensivhelg med putsning av crawltekniken under ledning av meriterade simmaren Mikael Rosén.

All utrustning som går åt i en elitmotionärs vardag; cyklar, våtdräkt, skidor, styrketräningsredskap, rullskidor och annat, har sin prydliga plats intill teven i vardagsrummet hemma i lägenheten. Maken Peter sköter servicen. Det börjar till exempel bli dags för honom att packa undan skidorna och göra plats för Anettes nya triathlondräkt som ska provas ut inom kort.

– Det ska bli riktigt roligt, säger hon. Och förmodligen inte helt enkelt för dräkten ska visst vara väldigt tight. Det lär bland annat vara för att triathleterna utför sina behov direkt på plats, var de än är under loppen. Men där går gränsen för mig. Skulle det behövas så tänker jag leta upp en toalett. Det har jag minsann tid med, mer fanatisk än så är inte ens jag.