BANDY, SUPERALLSVENSKAN
IFK Motala 1
Falu BS 6
Siffrorna säger egentligen allt.
Gästande Falun var överlägset. Men ändå inte på något sätt bra.
Snarare mindre dåligt.
Annars var det lätt att tro på hemmaseger efter den första halvleken.
IFK klarade 1--1 efter spel i mycket stark motvind efter att Falun inte alls utnyttjat fördelen av att spela med vinden i ryggen. IFK gjorde dessutom sitt kvitteringsmål psykologiskt viktigt (Jonas Eriksson) med bara fyra minuter kvar till paus.
Därför hade de 768 på läktarna all anledning att tro att IFK skulle trumma på i medvinden och rycka ifrån till två välbehövliga poäng.
Men ack vad man bedrog sig.
Istället avgjorde Falun på bara 16 minuter. Då hade 1--1 förvandlats till 1--6!
-- Jag vet inte vad som hände. Jag vet fan i mig inte vad vi höll på med. Vi får en kollektiv kollaps och gör en riktigt usel andra halvlek, sa IFK-tränaren Håkan Rohlén.
Ingen kan säga emot det. I andra halvlek hade egentligen IFK inte ett rätt.
För Falun spelade inte verkligen inte bra. Fråga bara förre IFK-spelaren Anders Lindén, nu back i Falun. Han sa:
-- Vi gör inte alls någon bra match men krigar till oss poängen i den andra halvleken. Och jag tycker väl att IFK inte bjöd på något vidare motstånd.
Faluns snabba fem mål från den 47:e till 63:e minuten var nämligen inte frukten av något skönspel från deras sida.
De flesta målen var istället rena bjudningar från hemmaspelarna.
-- Vi fick inte igång vårt spel som vi hade hoppats, blev stillastående och såg ut att bara stå och peta när de kom, tyckte Stefan Ekberg i hemmalaget.
IFK själva hade egentligen bara ett läge att på allvar komma ifatt i matchen. Det var vid 1--3 som Denis In-Fa-Lin fick ett riktigt bra läge efter snyggt pass av Jonas Eriksson.
Men, avslutningen av In-Fa-Lin höll allt annat än allsvensk klass . . .
Istället kunde Falun inom fem minuter göra 1--4, 1--5 och 1--6 och punktera matchen.
Efter matchen var Håkan Rohlén av förståeliga skäl väldigt besviken. Han suckade ofta och länge och tittade uppgivet rakt fram med tomma ögon.
-- Jag tycker inte att vi visar hjärta i den andra halvleken. Alla står och tittar på vad den andre ska göra och då blir inget gjort istället.
I går saknades också Thomas Pålsson som skadade sig på tisdagskvällens träning. Men att han skulle vara skillnaden mellan seger och förlust vill inte Håkan Rohlén tro på.
-- Nej, det är klart att Pålle betyder en del för vårt spel men inte så pass att de andra inte ska klara av en sån här match.
Klart är i alla fall att Pålle inte finns med i de närmaste matcherna. Vill det sig riktigt illa kan han missa alla sju matcherna innan uppehållet för VM.
-- Jag har fått en muskelbristning i ena låret och ska rehabträna ungefär en vecka. Sen måste jag enligt läkaren Jan Ahrén vara försiktig så att jag inte drar igång för tidigt och slår upp skadan igen.
Det var naturligtvis inte det beskedet IFK ville ha med tanke på att man nu spelar sex matcher till, den sista den 25 januari.
Dessutom får man klara sig utan Stefan Ekberg i morgondagens match mot Bollnäs på bortaplan.
-- Av privata skäl måste jag vara hemma då, säger han.
Det är med andra ord inte mycket som talar för vinst för IFK där uppe.
-- Vi får glömma det här så fort som möjligt, ta med oss vår insats i den första halvleken och försöka vända på det här. Det är bara att kämpa vidare, något annat finns inte.
Betydligt gladare var Anders Lindén, fostrad i IFK Motala och för första gången tillbaka på isstadion som motståndare.
På frågan om hur det var att slå sina gamla lagkamrater sa han:
-- Skönt förstås, jag skulle ljuga om jag sa något annat. Men jag hoppas verkligen att det går bra också för IFK. De får gärna tappa fyra poäng mot oss men vinna resten.
Division 1