Applåder? Nja. Visst är det kul att se nya stjärnor födas. Lukas Persson är en. Nyss fyllt 18, två mål i går och rätt mätigt påhejad av en entusiastisk publik.
Men bandy måste vara mer än massor av mål och ett överlägset lag för att roa.
Hade jag stått i hemmaklacken hade jag säkert haft en helkväll, vrålat mig hes och känt lyckan krama mitt inre.
För fansen är det bara segrarna som räknas.
En kväll när hemmalaget gör nio mål finns det inte ögon för motståndarna.
Det beklämmande var att ingen annan hade det heller. Boltic var inte närvarande. Kom till Motala Isstadion utan varken försvar och eller anfallsspel.
Sanningen är att Motalas nio mål kunde ha varit 18, 20 eller ännu fler. Lite skärpa i avslutningarna i alla överlägsenhet var allt som hade behövts för Motala.
Det var sorgligt att se.
Själv minns jag Boltics storhetstid. När värmlänningarna dominerade svensk bandy, när laget radade upp SM-guld.
Framförallt minns jag 1987 och SM-finalen mellan Motala och Boltic. Motala vann efter straffslagning.
Jo, det var bättre förr. Åtminstone för Karlstadlaget.
Om jag berättar att Motala ledde med 6-0 redan efter en halvtimme förstår ni kanske bättre.
Det var ingen match, det var förnedring. Snudd på mobbing.
Med lite välvilja kunde jag hitta det läckra spelet, de snygga målen och ett fantastiskt passningsspel i både sidled och djupled och glädja mig över det.
Men att slå den rätta passningen, att göra det snygga målet - ja, att spela bandy utan motstånd är ingen större prestation.
Motala var bra, inget snack om saken. Utnyttjade både medvinden och motvinden och spelare som veteranen Patrik Spångberg (tre mål) och unga löftet Lukas Persson är förstås sevärda. Det var förresten bra fart rakt igenom i Motalagänget.
Men idrott blir inte riktigt bra om spänningen och kampen är försvunnen.
I går fick vi bara se ett lag. Punkt slut.
Motala ligger kvar över slutspelsstrecket på bättre målskillnad då även Villa vann. Det borgar för en rafflande avslutning på bandyåret.
Östgötarna har Hammarby (20/12) borta, Vetlanda (26/12) hemma och så grundseriens avslutning borta mot Villa två dagar före nyårsafton.
Det är knappast något vågat tips att avslutningsmatchen mot Villa avgör elitserieplatsen.
Tyckte trots det skrala motståndet att det fanns små tecken i Motalas spel som lovar gott. Ryssen Konstantin Emelyanov såg giftigare ut än tidigare jag sett honom. Anders Lindén är en prima förstärkning, Jonas Eriksson börjar hitta formen både i passningsspelet och i avslutningarna och Erik Ågren har härlig speed och lär han sig bara att sticka rakt på mål i stället för att ta ut svängarna kan han bli en joker i fortsättningen.
Spångberg och Mattias Sjöholm håller alltid hög klass.
Fortsättningen lär bli mer spännande än matchen i går.