Vi möts mitt i stan under en av de soliga vårdagarna i slutet på mars i Linköping. Han har solglasögonen på och kom precis från ett besök hos frisören.
– Det var väldigt vältajmat eftersom jag för en gångs skull ska vara framför kameran och inte bakom, säger Andreas Fröberg nöjt och skrattar till.
Ofta syns hans namn under bilderna som tagits vid diverse arrangemang i och omkring Nocout. Men bakom namnet under arrangemangsbilderna finns en inspirerande historia. Andreas har nämligen ett medfött men i form av stela höftleder som bland annat gjort att hans ben försvagats. På grund av det haltar han lite lätt och har inte den optimala rörligheten för att kunna utöva alla idrotter.
– Med tanke på problemet jag har med höft och allting kan jag inte spela ishockey eller fotboll för att jag inte är så snabb och smidig. Många som har samma problem som mig fast värre sitter i rullstol. Men det man inte har i benen får man ha innanför pannbenet, säger Fröberg och ler.
För drygt sex år sedan hittade Linköpingskillen hem i klassikerklubben Nocout. Första gången han kom i kontakt med den var när han deltog i Vansbrosimmet. Han berättar att simningen är en gren som han inte är lika hämmad i.
– Sedan vill man alltid testa sig själv och sina begränsningar. Det var därför jag gick med i Noucout. Jag kom på så sätt i kontakt med människor som körde triathlon och tyckte att det verkade vara kul att testa på. Så nu har jag gjort en halv Ironman i Jönköping. Vill man någonting klarar man av det, berättar han stolt med ett leende.
Efter ett tag blev han invald i styrelsen och har nu fått äran att ta över ordförandeposten efter Martin Drotz som styrt klubbens riktning i tio år. Under dessa år har klubben växt snabbt och har nu stannat av på strax under 1000 medlemmar. Fröberg ser dock inte att det kommer bli några drastiska förändringar när han tagit plats på ordförandestolen.
– Jag vill bibehålla och utveckla det vi redan har. De medlemmarna vi har och de som kommer till ska få valuta för att vara med. Kan jag vara Sveriges långsammaste ordförande ska väl vem som helst kunna gå med i klubben, säger han och skrattar.
Andreas menar på att klubben utåt sett kan verka vara väldigt elitistisk. Och visst finns det elitsatsande idrottare i klubben. Men samtidigt är den stora massan vanliga motionärer som tränare på sin nivå för att det är kul.
– Klubben har under en lång tid kämpat mot fördomarna. Jag kan vara ett levande exempel på att alla kan vara med. Oavsett mål och ambition så har vi en plats för alla. Kör vi intervallpass eller triathlonträningar har vi allt ifrån de som är på min nivå som bara tycker det är kul och de som är i Sverige-toppen och slåss om medaljerna i mästerskap. Vi har hela spannet, förklarar Fröberg.
En annan del som de kämpar med är att få in personer med olika bakgrund och från olika kulturer. Fröberg lyfter fram att medlemsavgiften inte är hög och att fler personer, oavsett bakgrund och ekonomisk situation, borde vilja vara en del av gemenskapen.
– Vi har inte nått ut till vissa områden och personer och det är något som vi skulle kunna lägga mycket mer fokus på. Nu ska vi ha ett samarbete med Stångåstaden där vi ska ha löpgrupper ute i Ryd till en början för att se hur stort intresset är, avslutar nye ordföranden.
