Det är en sån där magisk majkväll i Vidingsjöskogen. Över gräsplanerna blandas en doft av syren och korvgrillning. Skogen är fylld med barn som leker, ett par ungdomslag som tränar intervaller och så det här gänget med de "beryktade" röda Nocout-tröjorna.
– Det är jättehäftigt när vi är många och man bara ser det här "röda havet" av medlemmar välla fram, säger Linnea Neckman-Åhlin, ordförande i IK Nocout.se.
Tisdagskvällens träning leds av en av föreningens alla ideella ledare och på pass-beskrivningen står det backintervaller i Vidingsjö-backen. Tufft. Jo tack.
– Men alla anpassar efter sin förmåga och dagsform. Det tycker jag är det bästa med Nocout. Att vi är en så inkluderande förening och du kan vara med här oavsett vilken nivå du har. Ibland har vi folk som bara kommer hit och sällskapar. Framförallt är vi ett socialt community. Man behöver inte träna sig i form för att kunna träna med oss, kom som du är så tränar vi ihop!
Linneas egen väg in i det "röda havet" var relativt slumpartad.
– Det var en kompis på jobbet som undrade om jag inte skulle vara med på Blodomloppet. Jag sa att jag kunde väl gå fem kilometer men så anmälde han mig till löp-distansen och då var det bara att börja träna.
– Sen tog det bara några månader innan jag gick med här. Men jag var lite orolig.
För vad?
– Att jag skulle vara för långsam eller inte tillräckligt bra på att springa för att kunna hänga med. Men det handlar inte om vilken nivå du är på idag, här finns alla nivåer. Jag har tränat många lagidrotter som ung och att då få samma lagkänsla igen med pepp och gemenskap som vuxen är oslagbart.
– Dessutom har medlemskapet inga åtaganden alls, vi har ingen försäljning, inga städdagar eller liknande. Man bara dyker upp på det man vill, när man vill.
Knappt tio år senare är alltså Linnea ordförande i IK Nocout – och har hunnit att träffa sin make genom föreningen.
Är det en flörtig miljö bland er "Nocoutare"?
– Inte flörtig kanske, många här delar ett intresse för att röra sig och vara ute. Man hittar andra med samma intressen och det bygger väldigt många gemenskaper och ibland relationer, säger Linnea med ett leende.
Men ni är inte det enda äkta paret som träffats genom Nocout?
– Hehe. Nej. Vi ska faktiskt på ett bröllop i helgen där paret träffades genom föreningen.
Föreningen IK Nocout.se startade 2009 med fokus på triathlon. Idag har föreningen vuxit till att involvera drygt 500 medlemmar som tränar allt från löpning, triatlon och cykling till simning och längdskidor.
– Det blir lätt så att man hittar andra sporter i den här föreningen. Vi brukar kalla det "Nocout"-effekten och det handlar om att man börjar med en sport, oftast löpning, och sen gör man plötsligt massa saker man inte hade trott om sig själv, kanske kör swimrun och cyklar Vätternrundan.
Kan det bli för mycket idrottande?
– Det är upp till var och en, men det viktiga är att inte jämföra sig med andra tror jag.
Skador?
– Det händer väl när man tycker att saker man gör är väldigt roliga. Men där handlar det om att hitta den nivå som funkar för en själv. Och sen är det så fint med den här föreningen att är det något man inte kan göra för att man har lite känningar så kan man hänga med sina klubbkompisar på någon annan sport i föreningen.
Att ta över ordförandeklubban innebär också att det är Linnea som de facto är högsta ansvarig för föreningens framtid.
Vad vill du med ditt ordförandeskap?
– Vi ska fortsätta på samma väg, med att ha så många fantastiska ledare och att vara inkluderande så att så många som möjligt kan vara med.
Läge för ändring?
– Haha. Nej vi tyckte mest att det var roligt att vara med. Lite självdistans måste man ha och vi skämtar ofta om det.
Varför ".se" i klubbnamnet?
– Vi har ingen klubbstuga och kan på så vis hålla nere avgiften till bara 500 kronor per år. Så internet är liksom vårt hem. Därav ".se".