I Linköping var Fredrik Johansson den stora stjärnan förra fredagen när Filbyterna förlorade mot Vikingarna i division 1.
I Målilla var Tony Rickardsson stjärnan som i praktiken säkrade sin sjätte VM-titel inför drygt 11 000 personer i lördags.
Åsikterna går isär om hur stor betydelse den 9 september 1999 hade för att de två speedwayklubbarna gick åt helt skilda håll.
-- All betydelse, säger Johanna Lindquist, alltiallo i Filbyterna.
-- Det hade nog varit skillnad, tror Fredrik Johansson som körde den aktuella förlustmatchen mot Målilla och fortfarande kör i Filbyterna.
Samtidigt är han inte säker på att Linköping varit där Målilla är.
-- De brinner mer för speedway. Vi skulle behöva lite mer folk. Nu har samma personer flera uppgifter.
Rune Carlsvärd, eldsjäl i Filbyterna, tror att Linköping hade varit där Målilla är i dag. Det tror även Mikael Reinholdsson, tidigare Filbyterförare som var mekaniker åt GP-föraren Lee Richardson på plats i Målilla i lördags.
-- Det är bara att titta på hur det ser ut här. Så visst har det haft betydelse.
-- Jag tror det kunde ha blivit ett jätteuppsving för speedwayen i Linköping om Filbyterna gått upp i elitserien.
Det allsvenska mötet 1999 mellan Filbyterna och Svelux, som Målilla- laget hette då, var i stort sett avgjord på förhand. Linköpingslaget tvingades ställa upp utan sina engelska stjärnor Lee Richardson, Gary Havelock och Leigh Lanham.
-- Vi försökte skjuta på det, men det gick inte. Därför vet vi inte om vi hade lyckats vinna och gå upp, säger Carlsvärd. Men det tror jag vi hade gjort.
Bror Lindgren, ordförande i Linköpings motorsällskaps speedwaysektion, är inte övertygad om att Linköping hade varit kvar i elitserien även om man vunnit.
-- Visst vi hade gått upp, men vi kanske hade åkte rakt ner. Sponsringar är ett måste för att klara sig.
Målillalaget, som ligger trea i elitserien, omsätter tolv miljoner.
-- Vi vet var sponsorpengarna tar vägen i den här staden. När LHC och LFC har plockat sitt är det bara småsmulor kvar, säger Lindgren.
För Målillas del hade redan ortens lampfabrik gått in som huvudsponsor, vilket gjorde att det gamla namnet Dackarna försvann.
Filbyterna hade och har ingen liknande sponsor. Istället gjorde ekonomiska bekymmer att LMS la ner A- laget i Filbyterna hösten 2000. Efter ett års uppehåll började man om i lägsta serien, division 2, och gick i år upp i ettan.
Filbyterna, som ligger i botten av serien, körde förra helgen två matcher. Corren var på plats i mötet med Vikingarna förra fredagen. En speciell matchdag på Sviestad.
Nästan 700 personer runt speedwayovalen, uppemot tio gånger så många som det brukar vara.
Tack vare att det var en stor motorhelg på Svie-stad och att deltagarna till 40-årsracet redan var på plats.
En hel del visste inte ens vad de tittade på.
-- Är det seriematch det här? frågade en man.
Trots förlust och tillvaron på speedwaysportens bakgård var glädjen bland alla inblandade i Filbyterna slående.
Ordförande Lindgren, som var depåchef under GP-tävlingarna i Linköping, vaktade depån även under division 1-mötet.
Han verkade relativt nöjd med sektionen han basar över.
-- Det är väl uppåt. Det finns en glädje nu i alla fall. Här finns lite nya idéer, lite nytt folk, lite nya yngre förare, så vi har fått en blandning. Det gör att vi som jobbar med det tycker att det är roligt, säger Lindgren som varit med i LMS sedan 1962.
-- Men vi tar det för en lek.
Är målet att nå elitserien?
-- Jag kan inte säga när i så fall. Det kan vara om tio år, men det beror på de som jobbar i föreningen då.
Han saknar tävlingar av högre klass, men sluta vill han inte.
-- Division är inte hela världen, grundintresset finns ändå.
Längre in sitter Rune Carlsvärd. Precis som när Linköping hade GP-tävlingarna är han nu bas i depån.
-- Tävlingsmässigt är det ingen skillnad, det går åt lika mycket människor i alla fall, säger han.
Och lika kul är det. Han har hållit på sedan 1952 och vill inte vara utan speedwayen.
-- Är det bra speedway spelar det ingen roll om det är division 1 eller elitserien.
Är det bra speedway i ettan?
-- I vissa matcher, men det kanske skiljer lite mycket mellan lagen.
Tillsammans med ytterligare några pensionärer försöker han hålla anläggningen i bra skick.
-- Vi vill att speedwayen ska vara kvar i stan och vi siktar uppåt. Det kanske tar ett tag, men förhoppningsvis är det några som tar över efter oss.
Bäste förare i Filbyterna är som vanligt Fredrik Johansson. Han tror det krävs mycket för att Filbyterna ska nå högre.
-- Det behövs mycket av allt. Vi hade knappt lag inför den här säsongen. Det var Johanna som tog tag i det, annars hade det inte varit något nu.
Johanna är dotter till numera avlidne Anders Lindquist, som var tävlingsledare under Linköpings GP.
Hon såg till att hitta tillräckligt många förare.
-- Jag hotade dem med stryk, säger hon och skrattar. Nej, men jag pratade med dem och sa att här är som det är. Vi betalar inte så mycket, kanske minst i Sverige. Det är väl några division 2-lag och vi, men å andra sidan tror jag vi har roligast.
Samtidigt saknar hon de stora tävlingar som hon växte upp med och vill gärna vara med och försöka få tillbaka dem.
I sex år gick den svenska VM-deltävlingen i Linköping. Den senaste och kanske sista gick 2000. Då vann Jason Crump inför 9 535 åskådare. Många i Filbyterna drömmer om att återigen få uppleva GP på hemmaarenan. Det driver dem.
Målet är att hålla anläggningen i samma skick som då. Lindgren tycker de har lyckats. Rolf Sundberg, före detta generalsekreterare i motorcykelförbundet, håller inte riktigt med.
-- Anläggningen åldras mer än den slits, jag vill att det ska vara tvärtom.
Sörjer du att VM inte körs i Linköping?
-- Det är både tråkigt och ett slags kapitalförstöring när man lagt så mycket pengar på anläggningen.
Han får medhåll av Målilla MK:s ordförande, Ove Johansson, som var presschef under GP-tävlingarna i Linköping:
-- Vansinne att inte anläggningen används mer än den gör.
Men i övrigt har han fullt upp att bry sig om sin egen klubb. I helgen var han ett hett byte i Målilla. GP-tävlingen är det absolut största arrangemanget i klubbens historia.
Han jämför med om Stockholm skulle arrangera något som skulle locka alla invånare, samt ytterligare sju gånger så många. Han tror att i stort sett alla 1 700 Målillabor var på plats på GP i lördags. I alla fall 99,1 procent av dem.
-- Det här betyder väldigt mycket för oss. Ett erkännande att vi har en bra stadion. Och en ära och en fjäder i hatten för medlemmar och funktionärer att få jobba med det.
Johansson hoppas att Målilla ska få VM-tävlingar ytterligare ett eller två år. Och är säker på att Målilla nått dit de är i dag även om de förlorat mot Filbyterna 1999.
Allt hade bara förskjutits framåt ett år.
-- Vi hade varit här i alla fall. Förr eller senare hade kultingen rullat över. Vi hade backup med sponsorer vars mål var att ta oss upp i elitserien.
Klubben har så många sponsorer att han inte vet hur många.
-- Massor, massor, säger han.
Dessutom har satsningen på marknadsföreningen varit viktig. Mellan 400 och 600 vipgäster finns på plats varje elitseriematch.
-- Företaget har bjudit med folk och på så sett marknadsfört speedway åt oss. Folk som först har blivit bjudna har tävlingen efter kommit tillbaka och då suttit på vanliga läktaren.
På så sätt har man lockat folk från orter, som Kalmar och Växjö, där speedwaykulturen inte funnits på samma sätt.
-- Det är därför vi har ett publiksnitt på en bra bit över 4 000 i elitserien, säger Johansson.
Det bidrog säkert till att GP-biljetterna snabbt tog slut och att det blev stor fest i helgen trots att GP började i regn. Allt slutade i ett sprakande fyrverkeri som säkert hördes nästan till Östergötland.