Det finns stunder som känns lite extra. Den årliga bandypremiären är en sån. Även om jag blev blåst på det vackra i en spegelblank is, så var det helt okej att se IFK Motala spöa nykomlingen Nässjö i lätt snöfall på Skogs-vallen. Ett extra leende gav oss också Tommy Wisell, gamle sportchefen i IFK Norrköping som nu ger Motalabandyn sina tjänster. Det är svårt det där med sommar och vinter och bandy och fotboll. Så där stod han Wisell fullt vinterklädd i kylan med ett undantag: han stod där med tunna sommarskor.
Det tar en tid att lära om.
Bandyn är stor i Nässjö och redan vid infarten till den småländska staden möts man av en gigantisk bandyboll. Med det vill man förmodligen visa var Smålands bandyfäste nummer ett ligger.
På isen syntes dock ingen bandykultur överhuvud taget i hemmalaget.
Det var virrigt och oorganiserat och jag har svårt att tro att det kan bli mer en ett år i högsta serien för smålänningarna.
Det betyder också att jag har lite svårt att värdera östgötarnas seger (7--3). Efter en aning skärrad inledning där IFK generöst lät hemmalaget göra 1--0 och 2--1 utan större ansträngning, såg det faktiskt rätt hyfsat ut.
Patrik Styrbjörn som kom till Motala från just Nässjö förra säsongen trivdes bra på sin gamla hemmais. Var planens spelare under den första halvleken och levde för första gången upp till alla vackra ord som sades om honom inför fjolårssäsongen.
Patrik är ung, 20 år bara, och med den starten talar en del för att han får sitt genombrott i vinter.
Ändå var det en gammal man, nåja, som stod för det där lilla extra. Som kunde växla tempo, finta med kroppen och få stackars Nässjöspelare att se ut som om man var ute på sin första skridskolektion.
Thomas Pålsson, 35 år, var helt strålande.
Pålle, som han kallas, slutade egentligen i våras. Han var trött på skiten och trodde inte Motala skulle få ihop något lag som var värt allsvensk status.
Historien har dock visat att gamla bandyspelare är lätta att övertala. Exemplen är många. Tur är väl det. Utan Pålsson på isen i premiären hade det inte alls varit lika roligt.
Med reservation för att motståndet var dåligt undrar jag om Pålle någonsin har fått en sån kanonstart på en säsong.
Killen såg själv nöjd ut efter matchen och avslöjade samtidigt att han varit riktigt nervös.
Nyförvärven?
Med beröm godkänt.
Omklädningsrummet förvandlades snabbt efter matchen till de vänliga klapparnas rum. Det dunkades från alla håll på killarnas axlar. Och nyförvärven log sina bredaste leenden.
Lasse Buskqvist ordnade till två mål. Reducerade till 1--1 på en tennisvariant där bollen knappt hade styrfart in i mål och gjorde också psykologiska 2--3 på ett skott efter frislag som letade sig under Nässjömålvakten.
Kanske var det Lasses mål som visade Motala vägen i andra halvlek då östgötarna gjorde fyra mål mellan 52:a och 76:e minuten.
Det kunde ha blivit ett dussin till om de utnyttjat alla sina chanser.
Lasses brorsa Ulf spelade fram Matias "Bissen" Larsson till sitt mål och Martin Mentell var snabb i uppfattningen när förre Motalaspelaren Staffan Fagerlind klantade till det för sig och Martin kunde göra 2--7.
Fyra mål kom från nyförvärven, alltså. Inte illa.
Då har ändå skadade Anders Ström och And-reas Broberg sina debuter kvar.
Med Nässjö som måttstock ser det bra ut. Det blir värre i hemmapremiären mot Villa på onsdag. Framförallt kommer den matchen att ge en bättre bild av vilka förväntningar man kan ha på Motala den här säsongen. Att Västerås, Villa och Vänersborg från södergruppen når elitserien efter nyår är rätt självskrivet och kanske kan IFK kriga med Boltic om fjärdeplatsen.
Annars har grundserierna startat precis som man kunde förvänta sig med storsegrar för Västerås och Villa i söder och för Hammarby och Sandviken i norr.
Förhoppningsvis kan utmanarna sinsemellan oroa varandra så att det i alla fall blir spänning lite nedanför de tippade topplagen.