"Ni borde undersöka vad som händer på Curva Nordahl". Tipsaren hör av sig via mail. Sedan kommer ett telefonsamtal från en annan person, det handlar om samma ämne. Ett ytterligare tips handlar om att det är mycket droger på bussarna när supportrarna åker på bortaresor. Enligt tipsarna får knarket flöda fritt på Platinumcars arena. De vill att vi ska ta reda på varför det får pågå, eftersom unga personer riskerar att hamna i narkotikamissbruk.
Vi bestämmer oss för att följa i supportrarnas fotspår. Under hösten går vi på ett antal matcher och upplever en god stämning på läktaren med sånger och flaggor. Det är en blandad publik på Curva Nordahl med såväl yngre som äldre supportrar. Men det finns också en grupp som skiljer ut sig, som använder pyroteknik och som maskerar sig. Vi riktar in oss mot den gruppen.
På den irländska puben O'Connor's i Uppsala är de flesta gäster män den här lördagseftermiddagen. Lokalen på andra våningen är inredd i mörkgrönt med rustika möbler i mörkt trä. Innanför dörren står två poliser med varsin flaska mineralvatten. Det står supporterpolis på deras ryggar och de är på plats för att finnas nära de gäster som tillhör IFK Norrköpings supportrar – en supporterpolis ska vara en länk mellan supportrarna, föreningen och polisen.
De här supportrarna har inga tröjor eller halsdukar med IFK Norrköpings färger, de bär svarta kläder och tillhör ultraskulturen – det är en läktarkultur som lockar några av de mest hängivna supportrarna. Ultrasgrupper stöttar sina lag med sång, banderoller, tifon och pyroteknik. Ibland förekommer våld. Ultrasgruppen som följer IFK Norrköping kallar sig för Divisionen.
Det är lugn stämning på puben, de flesta sitter vid borden, dricker öl och samtalar. För oss journalister är det svårt att veta om någon av fotbollsfansen tagit narkotika, men vi har fått höra att det förekommer droger vid bortaresor. För en polis, med ett tränat öga, är det lättare. Vi ber en av supporterpoliserna att ta ett varv i lokalen, för att se om han kan se någon drogpåverkad person.
– Tyvärr, jag kan inte göra det, svarar Robin Eliasson, en av supporterpoliserna.
– Vårt arbetssätt för tillfället är att stå här. Supportrarna kommer fram till oss poliser om de vill prata.
Som på en given signal reser sig de 50-talet gästerna på puben. Det är dags att gå. Om drygt en timme startar matchen mellan Sirius och IFK Norrköping på Studenternas IP.
Ute på gatan börjar supportrarna sjunga. Några personer kommer fram till oss och säger bestämt att de inte vill bli fotograferade. Även supporterpolisen Robin Eliasson vill prata med oss.
– Jag kan inte förbjuda er att vara här, ni får vara här hur mycket ni vill, och jag förbjuder er inte att fotografera, det får ni också göra hur mycket ni vill, men de kan bli ganska arga... och de är ganska många i dag, säger han.
Vi respekterar gruppens önskan om integritet och håller oss på avstånd på vägen mot arenan. Plötsligt börjar de springa.
En av supportrarna kommer fram. Han är upprörd och vill att vi dokumenterar det som händer.
– Om du nu ska skriva om oss – då borde du också skriva om hur polisen använder oprovocerat våld mot oss, säger han och försvinner bort med snabba steg.
Vi ser inte vad som händer i den främre delen av ledet, men vi ser att ett tiotal supportrar omhändertas, enligt polisen för att ha stört den allmänna ordningen. De körs iväg därifrån. Flera av supportrarna har blivit sprejade med polisens pepparsprej. Ett par av dem får efteråt hjälp av supporterpolisen Robin Eliasson med att neutralisera pepparsprejens effekt. När det är lugnt igen fortsätter marschen mot arenan.
Vad var det som hände?
– De gör så här ibland. Det är väl ett sätt att skingra leden för att komma undan polisen. Men det är ju tråkigt för dem som blev omhändertagna, nu missar de ju matchen, konstaterar Robin Eliasson.
– Det är väldigt viktigt att de följer marschvägen som vi har satt upp, för att det inte ska bli bråk mellan olika supportergrupper.
Vi skulle vilja fråga supportrarna vad de ville uppnå med språngmarschen och prata med dem om vad det innebär att vara en del av ultras. Vi undrar om de kan sätta ord på gemenskapen de upplever och vad det är som lockar? De vi träffar i Uppsala vill inte prata med oss, men vi får kontaktuppgifter till en av gruppens medlemmar. Innan vi går in mer på det ska vi berätta om Rebecka.
Orden är dagboksanteckningar skrivna av Rebecka. Hon heter egentligen något annat, men hon vill inte att vi ska berätta vem hon är. Vi har bestämt möte på vår redaktion och sitter i ett avskiljt rum. Rebecka har näsdukar med sig, för det hon ska berätta om är smärtsamt.
– Det började med att jag fick ett telefonsamtal. Det var en mamma som ringde och berättade att mitt barn använder droger. Våra barn missbrukar tillsammans – det var en fullständig chock, hela min värld rämnade, säger hon.
Rebeckas barn är över 18 år och myndig. Nyligen kom fotboll, huliganism och droger in i bilden, när barnet bytte umgängeskrets och fick nya kompisar. Rebecka vet att hennes barn tar droger i samband med matcher – barnet har själv berättat. Rebecka har sett sitt barn uppslukas av en värld som hon inte har tillträde till.
– Jag har läst på IFK Norrköpings hemsida att det blir avstängning om man använder pyroteknik eller maskerar sig. Men allt tillåts ju, vilket ansvar har IFK Norrköping för att den här kulturen finns på arenan?, frågar hon.
Rebecka vet att hennes barn använder drogen 3-CMC, i dagligt tal kallad för kristall. Det är en narkotikaklassad nätdrog som kan leda till både hälsofara och dödsfall, enligt Folkhälsomyndigheten.
Rebecka har försökt att skaffa sig så mycket kunskap hon kan – om drogen, om sitt barns nya umgänge och om fotbollssupportrar. Från olika håll har hon fått höra att det förekommer mycket droger i samband med matcher, både hemma och på bortaplan, och hon är orolig för att hon ska förlora sitt barn för alltid. Vi är en sista utväg, ett rop på hjälp för att påverka ett samhälle som inte tycks ta problemen på allvar, menar hon.
– Jag vill veta. Men samtidigt inte. Jag vill inte behöva sätta mig in i det här. Men jag måste. De första två veckorna efter att jag fått kännedom om drogerna var jag manisk och läste allt jag kom över, men nu orkar jag inte längre. Jag är så trött...
Hon har varit i kontakt med IFK Norrköping och har förstått att de är medvetna om problemen med droger på läktaren. Det är inget nytt fenomen – och det gör henne upprörd, att tiden går utan att de markerar. Rebecka tycker att IFK Norrköping tar för lätt på saken, även om hon medger att hon som förälder inte kan se allt de gör. Som utomstående betraktare får hon känslan av att fotbollsarenan är en frizon, där det mesta är tillåtet, och för att få mer inblick köpte hon en biljett till en match och stod bland supportrarna på Curva Nordahl.
– Det var en väldigt enkel visitering vid ingången. Jag hade en väska med mig, som jag öppnade själv. De tittade ner i den, men stack inte ner händerna i den. Jag hade kunnat ta med hur mycket som helst in om jag hade velat.
Vad tycker du att IFK borde göra?
– Jag vet inte. Men när det försiggår massa skit, som maskering och pyroteknik, vad har det med fotboll att göra? Sedan står små barn bredvid dem som är maskerade, är det så vi ska uppfostra barn? Det här beteendet blir normalt för dem.
Rebecka skrev ner sina känslor strax innan hon kom till NT:s redaktion. Vår tanke från början var att vi skulle ses utanför arenan och prata under en promenad i området där hennes barn brukar hålla till. Men Rebecka sa bestämt ifrån.
– Jag går inte där. Det väcker sådana känslor och jag blir både arg och ledsen. Det räcker att folk pratar om IFK Norrköping. Sedan är det inte säkert att mitt barn började med droger just där, det kan ju ha skett på en fest eller så, men för mig är det väldigt förknippat med fotbollen.
I ett ljust kök i stadsdelen Kneippen träffar vi Pontus Franzén. Han bjuder på kaffe och en timme med fotbollsanekdoter. Han gick med i IFK Norrköpings supporterförening Peking Fanz 1999 och har sedan varit klackledare under 20 års tid. Han har sett en supporterkultur blomma ut och har upplevt både med- och motgångar.
Inför säsongen 2015 togs ett beslut som kom att få stor betydelse för den fortsatta supporterkulturen i Norrköping. Då togs stolarna bort på hela kortsidan. Curva Nordahl var född.
– Det var ett väldigt, väldigt modigt beslut. Första hemmamatchen 2015 var mot Örebro. Jag var fruktansvärt nervös. Jag trodde att det skulle bli fiasko och att ingen skulle komma. Som att man bjuder till fest men ingen dyker upp, att vi skulle stå som en liten klack i mitten på en stor ödslig läktare… Men det var succé! Fullständig euforisk succé, säger Pontus Franzén och ler stort.
På Curva Nordahl finns supportrar i alla åldrar och från olika grupper av samhället. Det är även här som ultrasanhängarna står. De kallar sig Divisionen, tidigare fanns även grupperingen Peking Ultras.
– Ultraskulturen har funnits i Sverige i kanske 25 år. Den har förändrats genom årens lopp. I början av 00-talet var det ganska poppis med huligankulturen, casualkulturen. Den är borta nu.
Hur skulle du beskriva den?
– Engelskinspirerad. Den gick mer ut på att hitta folk att slåss med. Den hade sina uttryck med snygga dyra kläder. Klädmärket Stone Island var ett typiskt huliganmärke.
Pontus Franzén berättar att Norrköping också har haft en gruppering som varit inblandad i uppgjorda slagsmål. De kallades för Norrköpings Grabbar, NG.
– Så vitt jag vet finns ingen sådan gruppering nu. Här har ultraskulturen i stället varit mer inriktad mot bengaler, men det har alltid varit en het fråga. Man kan tycka att det är stämningshöjande eller att det är förkastligt. Men bengalerna finns där och supportrarna tycker att de ska stanna. Jag tycker mig märka en attitydförändring kring bengaler, de har nästan blivit folkliga.
Vad är det som lockar i ultraskulturen?
– Det är två delar. Hela klackkulturen går ju ut på att samlas bakom ett lag, att hitta ett gemensamt mål och syfte. Man delar glädje och sorg när man vinner och förlorar – eller ilska när domaren blåser fel. På det individuella planet finns ett självförverkligande i det också. Det handlar om kicksökning, att man vill hävda sig. Man vill vinna så klart, men också visa upp sig och få bekräftelse från andra.
Var kommer imagen av att vara tuff och hård ifrån?
– Det är ett manlighetsideal i grund och botten. Supportrarna på Curva Nordahl står för de idealen i väldigt olika grad, men ultrassupportrarna hörs och syns mycket för att de uttrycker sig på det sättet.
Är det mycket droger på Curvan?
– Jag kan inte säga om det har ökat eller minskat genom åren. Det har säkert ökat eftersom det är fler personer som står på Curva Nordahl i dag än vad det var tidigare, men om det har ökat procentuellt sett, det vet jag inte.
Vad tänker du om att det är barn i den här miljön?
– Jag är lite osäker på när jag ska ta med mina egna barn till Curvan. Jag är inte orolig för att de ska utsättas för intryck, men om det skulle hända något, att det blir en ordentligt stökig situation, då står man mitt i det.
Det är årets första höstdag när vi ses på Platinumcars arena, det duggregnar lätt utanför fönstret. A-laget tränar och det hörs spridda rop upp till logen där vi sitter. Johan Schollin, säkerhetsansvarig hos IFK Norrköping, vill gärna prata om supporterkulturen och det arbete som IFK Norrköping gör. Han har under året sett en ökning av antalet personer som kan misstänkas för att ha varit narkotikapåverkade i samband med matcher.
– Narkotikan för med sig så mycket annat som vi inte vill ha på arenan. Vi hade ett bråk på läktaren i våras mellan två supportergrupperingar – hade det hänt utan narkotikan? Vi vet inte. När folk tar droger beter de sig på ett annat sätt och då är det svårt för oss att förutse vad som ska hända, personen kanske själv inte vet vad den gör. Det kan skapa oväntade och farliga situationer, säger han.
IFK Norrköping ansvarar för säkerheten under sina evenemang och har skyldighet att avvisa personer som uppträder berusade eller drogpåverkade. IFK Norrköping kan också förbjuda människor att komma på matcher om man inte följer klubbens uppsatta regler, så kallade arrangörsavstängningar.
Den här säsongen har IFK Norrköping utfärdat tolv arrangörsavstängningar. Utöver det har de haft cirka 20 "motiverande samtal" med personer i syfte att få dem att ändra beteende, enligt Johan Schollin.
– Dessa samtal ger bra effekt och det är sällan som någon vi har samtalat med behöver komma på ett nytt möte.
Personerna som blivit avstängda har brutit mot regler. De har exempelvis kastat in föremål på planen, använt pyroteknik, beträtt innerplanen eller varit inblandade i bråk på läktaren. Ingen har blivit avstängd för att ha använt droger.
– Det är svårt att jobba mot droger. Om jag ser att någon beter sig annorlunda eller har stora pupiller har jag ju svårt att bevisa att det beror på att personen är drogpåverkad. Vi kan inte tvinga med en person på provtagning, det kan bara polisen göra, säger Johan Schollin.
Han berättar att personal har hittat misstänkt narkotika vid visitationer vid insläppet. I de fallen lämnas personen över till polisen, men det leder inte till någon konsekvens från klubbens sida. Inte heller om polisen omhändertar en misstänkt drogpåverkad person på arenan och tar med denne för provtagning.
– Det är sekretess från polisen och vi får aldrig veta provsvaren.
Att arenan ska vara drogfri blir ju då ganska tandlöst?
– Ja, men det blir ju en effekt ändå i och med att vi lämnar över till polisen.
Johan Schollin säger att han länge varit kritisk mot polisen och tycker att myndigheten saknar ett förbyggande arbete mot problem inom idrotten.
– Som det är nu kommer hundra poliser när AIK kommer hit. Sedan händer ingenting förrän Hammarby kommer, då kommer hundra poliser igen. Jag tycker att polisen borde jobba långsiktigt och försöka ha en regelbunden dialog och kontakt med supportrarna, det är då man kan påverka. Om vi kommer få bukt med narkotikan kanske vi kommer till rätta med annat stök och då behöver inte poliserna vara lika många vid våra evenemang.
Peter Wahlberg är lokalpolisområdeschef i Norrköping. Han tycker, tvärtemot vad Johan Schollin säger, att polisen är väldigt duktig på det brottsförebyggande arbetet.
– Vi jobbar brett men exakt hur vi jobbar kan jag inte avslöja. Men vi har en supporterpolisorganisation, en underrättelseorganisation, en spaningsorganisation och vi har synlig uniformerad polis.
I Polisregion Öst finns tre supporterpoliser, enligt Peter Wahlberg. De jobbar inte heltid med det uppdraget utan har andra arbetsuppgifter "till vardags" och träder in som supporterpoliser i samband med matcher. Att de inte jobbar heltid beror, enligt Peter Wahlberg, på resursbrist. Men även om det fanns resurser är det inte säkert att polisen skulle jobba mer aktivt mot supporterkulturen.
– Det är inte säkert att jag skulle göra något annorlunda, jag kanske skulle prioritera andra problemområden före det här.
Hur ser din prioriteringslista ut?
– Det kan jag inte svara på här och nu.
Unga personer använder droger i samband med matcher – och du säger att det inte är ett område ni prioriterar?
– Nej, jag säger inte att vi inte prioriterar det. Vi agerar och interagerar – men vi måste göra det i kombination med alla andra prioriteringar.
Vi begär ut statistik som visar vilka beslag av narkotika som polisen har gjort i samband med matcher på eller i anslutning till Platinumcars arena under 2022. Siffrorna vi får fram visar att polisen inte gjort några beslag av narkotika. Men vid två tillfällen har polisen anmält två personer för ringa narkotikabrott (eget bruk) i samband med matcher under hösten.
Ni har bara hittat narkotika i samband med matcher vid två tillfällen, hur ser du på det?
– Det är inte en rättvisande bild att endast referera till vad vi hittat på arenan då polisens arbete även är prioriterat till innan och efter själva evenemanget, menar Peter Wahlberg.
Vi tar kontakt med Lennart Karlsson, ordförande för svenska narkotikapolisföreningen. Han berättar att det är väl känt inom polisen att det förekommer mycket droger i supporterkretsar och att det finns nära band till den kriminella världen.
– Runt 2010 såg vi att kokainmarknaden började etablera sig på allvar i landet. Det var specifikt inom ultrasmiljön och huligankretsar. Vi såg kopplingar redan då mellan vissa kriminella nätverk och tongivande aktörer inom den våldsamma supportermiljön. Det var på ett mer organiserat sätt och den utvecklingen har bara fortsatt, säger han.
Flera uppmärksammade incidenter har inträffat på allsvenska läktare i år. I Stockholmsderbyt mellan AIK och Hammarby i augusti drabbade supportrar samman på Friends arena. Minst två personer skadades och efteråt fortsatte oroligheterna utanför med vandaliserade bilar och nästan hundra supportrar omhändertagna. I Norrköping slogs olika supportergrupper med varandra på läktaren under våren och vid upprepade tillfällen har föremål kastats in på olika allsvenska arenor. När säsongen summeras handlar mycket om publikens återkomst, men också om en våldsam utveckling.
I storstäderna är det väl dokumenterat att det finns kopplingar mellan supportergrupper och kriminella nätverk. Om det är så även i Norrköping vill Peter Wahlberg inte svara på.
– Vi pratar aldrig om de kriminella organisationer vi har i vår närhet, för vi vill inte ge dem publicitet. Vi har nätverkskriminella i vår stad, men om de förekommer på arenan vill jag inte svara på, säger han.
Är du oroad över en framtid med ökat fotbollsvåld?
– Jag är oroad generellt över den kriminella utveckling vi har, det gör mig jätteoroad, säger Peter Wahlberg.
Om drygt en timme ska IFK Norrköping spela sin sista hemmamatch för säsongen. Curva Nordahl kommer att fyllas med supportrar. Vissa av dem kommer att med stor sannolikhet vara drogpåverkade.
I det här reportaget har vi försökt belägga om det är vanligt med droger är på Platinumcars arena. Vi har pratat med ett antal personer som bekräftar tipsarnas berättelse – droger är en del av supporterkulturen och mamman Rebeckas oro är befogad. Hennes barn finns fortfarande i läktarkulturen och hon anser att fotbollsklubben inte tar sitt ansvar. Vi ser också att problemen med droger på läktaren bollas mellan klubben och polisen.
Johan Schollin, säkerhetsansvarig hos IFK Norrköping, tycker ändå att det är tryggt att gå på fotboll.
– Vi kommer inte säga att det knarkas fritt på Platinumcars arena, för jag upplever inte att det är så. Det här är en samhällsfråga i stort och det handlar om vad vi som förening kan göra. Vi kan lotsa individer vidare och hoppas att de får hjälp, vi har inga mandat att tvinga någon, det kan bara polisen göra.
Vi försökte under hösten att få en intervju med personer ur supportergrupperingen Divisionen, för att prata om vad det innebär att vara en del av en ultraskultur. Gruppen svarar oss på sms. De har ett möte, diskuterar vår förfrågan och kommer fram till att inte medverka i en intervju. De vill inte att vi skriver den här artikeln.
På Aura bar och kök på Bråddgatan är det fullt med folk. Det är här som Norrköpings ultrasgrupp brukar samlas innan hemmamatcher. Ett kvarter bort, på andra sidan Stora teatern, håller Djurgårdens supportrar till inne på Hugo. Mellan de båda supportergrupperna finns ett stort antal poliser från hela polisregionen. Polishundar i en buss skäller hotfullt. Kravallstaket är uppställda för att minska risken för att de båda grupperna drabbar samman.
Djurgårdens supportar kommer i flera bussar. Poliserna är förberedda med hjälmar i bältet.
– Det är bäst att ni backar, det kan komma flaskor flygande när de kliver ur bussarna, varnar en polis.
Den här gången går det lugnt till. Djurgårdens supportrar följer polisens anvisningar och tågar över Saltängsbron mot Drottninggatan.
Norrköpings supportrar är fortfarande kvar inne på Aura. Det är lugnt men de gillar inte att media är på plats, framförallt inte fotografen med teleobjektiv. Vanligtvis brukar sista hemmamatchen vara en markering från supportrarna – med extra mycket pyroteknik, speciellt om det är ett Stockholmslag på besök. Vad som kommer att hända den här kvällen kommer vi snart att bli varse.
Prick klockan 18 kommer gruppen ut på gatan. De är fortfarande tysta. Ovanligt tysta – men plötsligt smäller det. Dånet är öronbedövande och det ekar mellan stenhusen när de avlossar sin första banger. Det är startskottet. Sedan börjar de sjunga och gå mot arenan.