Annie Seel beskriver 2011 års upplaga av Dakar som ett helvetesrally. Det var hennes femte på motorcykel och det tredje i Sydamerika dit evenemanget flyttade efter att terrorhot stoppade 2008 års upplaga i Afrika. Utöver ansträngningarna ett "normalt" Dakarrally på motorcykel innebär - "Varenda misstag gör ont. Väder och vind slår dig i ansiktet och på kroppen. Man får sova alldeles för lite." - blev hon matförgiftad.

Ändå bröt Seel samman när det senare samma år stod klart att det inte skulle bli något mer sydamerikanskt äventyr bakom styret, att den upprepat skadade och allt svagare axeln satte stopp och att det var slut med det "överjävligaste" sättet att göra ett Dakarrally på.

Klev in i bilen

Att sluta helt med motorsport var inget alternativ för Annie Seel. Därför tog hon plats bakom ratten. Det har blivit fyra starter i Midnattssolsrallyt, 2011-2014, och förra året fick hon chansen i Dakar igen - som kartläsare åt australiern Garry Connell.

I år ska hon styra igen. Hon tvekade inte när en av det brittiska teamet Rally Raids tre "ökenkrigare" - bilen heter "Desert Warrior" - blev ledig och hon fick frågan av stallchefen Paul Round som kommer att agera kartläsare.

Det är ju i sanden och dammet Seel trivs som allra bäst.

Många dödsolyckor

Överlevnad är rätta ordet. Dakarrallyt är inget ofarligt äventyr. Sedan starten 1979 har nära 30 dödsolyckor med deltagare inblandade solkat ned tävlingen.

Ändå är Annie Seel inte rädd, och har aldrig varit det trots att hon under sitt första rally enligt egen utsago vurpade tio gånger om dagen.

Riskerna är betydligt mindre i bil än på motorcykel och Annie Seel har annat att tänka på än eventuella faror.

Som starten i Buenos Aires och de inledande sträckorna i Argentina: