Klockan är bara halv nio på morgonen, men redan har solen börjat bränna ordentligt i nacken. Vinden är obefintlig trots att vi befinner oss på en plats där det normalt alltid blåser.
Flaggorna runt klubbhuset hänger stilla och blickar vi ut mot Vättern ser vi bara blått hav och blå himmel.
Med andra ord: En ganska typisk dag denna fantasiska sommar 2002.
Ombergs GK ligger idylliskt belägen strax intill Vättern, ett par kilometer från Omberg. Området är speciellt, och fortsätter man vägen förbi klubbhuset kommer man till naturreservatet Stora Lund. En idealisk plats för en golfbana.
Det är, trots den relativt tidiga morgonstunden, rätt bra aktivitet på och runt banan. Ända sedan invigningen i början på augusti har trycket varit stort, många vill testa Sveriges mest omtalade bana. Ombergs GK fick mycket uppmärksamhet gratis när svenska världsstjärnan Pierre Fulke står som designer, och i tv sitter golforaklet Göran Zachrison och öser beröm över banan.
Klart att sånt inger förväntningar och förhoppningar, så när vi står på första tee är golfsuget större än på mycket länge.
Ettan är väl inget fantastiskt öppningshål, ett rakt, medellångt par fyra med mycket fairway att spela på. Men det något ljumma intrycket ändras snart när vi får stifta bekantskap med det som de flesta snackar om på Ombergs GK.
Greenerna.
De flesta golfbanor brukar så här års ha fina greener, men på Omberg är de häpnadsväckande bra. Och med tanke på att allt såddes för knappt ett år sen är det än mer imponerande att spela på närmast perfekt underlag.
Dessutom är det oerhört snabbt, kanske i snabbaste laget för medelgolfaren.
Ovanan med greenernas snabbhet gör att varken jag eller mina spelpartner får ordning på puttningen, och en onödig dubbelbogey är ju ingen kanonstart, direkt.
Efter ett kort andrahål (284 meter, par fyra), möts vi för första gången av utsikten. På vägen mellan tvåan och trean ser du hela Omberg och lite av Vättern på vänstersidan. Mäktigt!
Och det kommer mer fina utsiktsposter. Från 15:e utslaget är vyn över Vättern helt magnifik, bara det gör banan värd att spela.
Trean, ett 366 meter långt par fyra, är banans svåraste hål där du måste slå rakt från utslaget. Andraslaget är inte heller lätt, en bäck är i spel vare sig du väljer att gå på green eller kort om densamma.
Det är ett bra golfhål, och det finns fler. Elvan är ett utmanande och intressant korthål, 14:e är ett beskedligt långt par fem som många säkert kan plocka extra poäng. 16:e, också det ett par fem, tillhör mina favoriter.
Mindre bra hål finns också. Varken ettan eller tvåan känns speciellt spännande, och när banan gör en sväng på andra sidan vägen är fyran ett flackt och intetsägande par fyra.
Banan är över huvud taget ganska lång, 5 701 meter från gul tee är tufft. Åttan är 502 meter långt, och 17:e mäter 404 meter från gul tee. När vi spelade var det som sagt knappt ingen vind alls, när blåsten är mer påtaglig lär det säkert bli mer svårspelat.
Helhetsintrycket då? Ombergs GK är en gedigen och bra golfbana, men saknar de riktigt topparna. Greenerna är, som tidigare nämnts, fantastiskt bra, och även fairway håller hög klass.
Men det finns inget hål man -- utsikten till trots -- häpnar över eller absolut vill spela igen. And-ra nio är klart bättre än första, och efter sista putten på 18:e är jag ändå nöjd och glad efter premiärrundan på Ombergs GK.
Det lär säkert bli fler rundor utmed Vätterns strand.