Anna-Karin, eller Kajsa som alla säger, är en målskytt av stora mått. Det har hon varit allt sedan hon började med fotboll. Först i Ödeshögs IK och från och med 1994 i Borens IK och före Kenty också två säsonger i Mjölby Södra.
Varför började du med fotboll över huvud taget?
-- Det fanns liksom inte så mycket annat att göra i Ödeshög. Min pappa spelade, och min brorsa, och syrran. Så jag började i pojklaget när jag var sex år.
Hon bor kvar där än. Och hon erkänner att det är jobbigt att pendla till Linköping. Träning fyra kvällar i veckan.
-- Och jag som jobbar natt.
Nattjobbet på OK-macken betyder att hon knappt hinner se sin sambo Björn "Putte" Alvarsson.
-- Jag sover från halv åtta till två, åker och hämtar Fridolf på dagis och när jag ska åka till Linköping för att träna hinner jag precis lämna över honom till Putte när han kommer hem från sitt jobb.
Just som Kajsa säger det börjar treårige sonen Fridolf skratta. Han känner igen det där. Mamma och pappa som får hälsa på varandra ute vid bilarna.
Mammas träningskvällar får Fridolf klara sig utan henne. För när träningen är slut i Linköping åker Kajsa oftast direkt till jobbet som hon börjar klockan 21.30.
-- Så det är klart att det känns väldigt jobbigt ibland. Man blir lätt lite grinig och irriterad, säger Kajsa.
Fast det försvinner förstås fort när hon får vara med Fridolf. Ett charmtroll som gärna leker med bilar, det har han efter pappa som kör lite rallycross, och hemma i garaget har Fridolf en alldeles egen liten fyrhjuling.
-- Ja-a-a, säger Fridolf och skrattar och brummar ungefär som hans fyrhjuling gör.
Vi sitter på övervåningen på OK-macken vid Östgötaporten i Ödeshög och pratar. Fridolf leker med bilar och avbryter då och då för att fråga mamma något eller visa värsta monsterminen.
Det är Fridolf som svarar när Kajsa får frågan vad hon gillar för mat.
-- Makajoner, ropar han så det hörs bort till motorvägen.
Stuvade makaroner och falukorv, förtydligar Kajsa.
Fast potatismos och kassler går lika bra.
Hur ska det då gå för Kenty i allsvenskan? Många befarar ju att laget får svårt att hålla sig kvar?
-- Det kommer inte att bli lätt, men vår målsättning måste vara att klara oss kvar. Vår styrka är nog att hela kollektivet är bra, säger Kajsa.
Hon vet om att hon är värvad för att göra mål. Men det bekymrar henne inte. Och att redan i premiären ställas mot ett av favoritlagen, Malmö, oroar henne inte heller.
-- Halva Malmö spelar i landslaget sägs det, men jag har ingen erfarenhet av någon av dem, så det är väl bara att köra på som vanligt.
Egentligen är hon inte så fotbollsintresserad, säger hon.
-- Jag tittar på teve när landslaget spelar. Herrlandslaget, alltså. Damlandslaget har jag noll koll på.
Kanske kan Anna-Karin Karlssons brist på respekt för de mer kända spelarna i allsvens-kan vara ett extra anfallsvapen för Kenty. För henne är varje match som vilken match som helst, och hon tänker göra som hon brukar. Mål.
När vi skils åt pekar Fridolf på glassboxen.
-- Ha tånn.