VM-tävlingarna i Japan gjorde Linköpings OK:s landslagslöpare slutkörd både fysiskt och mentalt.
I går kom hon igen och vann stora individuella DM i Åbytrakten med 525 förhandsanmälda löpare.
-- Bra att det var så himla fint i dag. Jag hade inte så mycket egen energi att bidra med utan fick istället ta det som fanns i skogen, konstaterade hon efter att ha slagit Charlotte Lindkvist, Denseln, med drygt tre minuter.
Anna Mårsell tycker precis som de flesta andra orienterare att vildmarksterrängen i Kolmårdenskogarna är jätteskoj att springa i. Inte ett endaste hygge fanns på kartan i går.
Istället gick det upp och ner i öppen och löpvänlig skog med hällrika höjder och sankmarker om vartannat.
-- I Lok åker vi väldigt ofta upp till Kolmården. Vill man hävda sig utanför distriktet går det inte bara att hålla sig till de flacka områdena utan det gäller att träna också i södra eller norra delen av Östergötland, som i Åtvidaberg, Boxholm och Kolmården, kommenterar Anna.
Hon tog så slut av värmen, bergen och strapatserna i Japan att DM-loppet också blev första löppasset efter hemkomsten. Drivet i steget var inte det allra bästa, men orienteringen stämde bra.
Charlotte Lindkvist, tvåan, är en imponerande kvinna. Hon hinner med allt. Hon är flerbarnsförälder och orienteringsmorsa, har ett krävande yrkesarbete, och lägger sedan ner hur mycket tid som helst på att vara en ömsint och lågmäld fadder och instruktör för lovande ungdomar och juniorer runt om i länet.
Ovanpå allt detta är hon själv alltjämt elitorienterare. Vid 40 års ålder.
Charlotte är orienteringsuppfostrad i Uppland och efter många år i Stockholm hamnade hon i Vånga för fem år sedan. Hon tycker också att det är trivsamt värre att springa i Kolmårdenskogarna.
-- Nu, efter några år har jag börjat förstå hur det funkar. Terrängen passar mig bra. Det är tuffhet som krävs samtidigt som det är svår orientering.
I H 21 var det tre Denselnlöpare i topp med Erik Andersson överst. I Anders Berg frånvaro blev Björn Widén, Lok, enda icke Denselnlöparen bland de nio bästa.
Känns Denselndominansen hopplös?
-- Det tycker jag inte. Jag har inte gjort något orienteringsmässigt klockrent lopp och jag vet med mig om att jag kan bättre. Efter ett par besvärliga år med skador är det först nu som jag har börjat tycka det är roligt att träna igen. Jag kommer väl mer till nästa år har jag tänkt mig, säger Björn.