”Sekretessen är vårt största hinder”, säger Mats Persson på LHIF:s kansli.
I dag huserar föreningen i fastigheten Fontänen mitt i Linköping. Om ett par år ska de få möjlighet att koncentrera sin verksamhet till nybyggda Vasahallen, vilket blir ett välkommet lyft.
I dag finns ett antal idrotter på föreningens agenda, som boccia, mattcurling, goalball, rugby och bordtennis. Flera av dem har sin hemvist i Fontänens lilla idrottshall, medan andra är utspridda i stadens hallar.
Föreningen har vuxit rejält sen starten 1983, men man vill hela tiden ge möjlighet till ännu fler att delta i verksamheterna. Framförallt vill man hitta ungdomar som i dag inte är verksamma i någon förening.
Men där finns ett stort hinder.
– Vi kan inte nå skolungdomarna, vi vet helt enkelt inte var de finns. Och på grund av sekretessen får inte rektorerna på skolorna heller berätta för oss att det finns barn med olika former av funktionsnedsättningar på deras skola. Så vi är nästan helt utelämnade till att barnen har idrottsintresserade föräldrar som själva tar kontakt med oss. Och det är så synd, för vi vet att det finns många barn och ungdomar därute som skulle må så bra av att komma in i föreningslivet.
Då och då gör föreningen ändå nedslag på olika skolor, för att berätta om sin verksamhet.
– Vi visar vad vi gör och eleverna får själva prova några av våra idrotter, som rullstolsinnebandy. Om vi har tur finns det just på den skolan någon med en funktionsnedsättning som blir intresserad av att vara med. Men det händer tyvärr oerhört sällan. Samtidigt är skolbesöken ett sätt att sprida lite kunskap hos andra hur det är att leva med en funktionsnedsättning, även om det inte är vår primära uppgift.
Förutom de olika specifika idrotterna har LHIF en ungdomssektion, ”Bee Active”, för barn och ungdomar mellan 7 och 18 år som träffas en gång i veckan för idrott och lek.
– Vi har också bildat en grupp av killar och tjejer över 18 år som ville fortsätta att träffas även utan idrotten, berättar Mats Persson.
Han berättar om flera olika personliga öden där föreningslivet varit ett stort stöd.
– Många som har en funktionsnedsättning har svårt med kompisar eller är till och med mobbade i skolan. Det är de vi vill nå och erbjuda en meningsfull fritid och möjlighet att träffa fler i samma situation.