– Jag ser mig som en ung 28-åring. Inga barn eller flickvän att tänka på, säger gotlänningen när han landar i Linköping för sin nästa klubbadress, division 1-spel i City.

Det är med lite blandade känslor som Sebastian Starkenberg pratar om det Gotland han återigen har lämnat.

– Gotland är mitt hem, med familjen och vänner, och där vill jag att mina barn ska växa upp i framtiden, säger han.

Artikelbild

| På fastlandet igen. Sebastian Starkenberg ser sig som en ung 28-åring och är redo för ett nytt fotbollsäventyr. I ett och ett halvt år har han kontrakt med Linköping City.

Men han kan inte dölja bitterheten över hur det skar sig med FC Gute. Motivationen att spela vidare där på ön i division 2 försvann när klubben gick ut offentligt med en disciplinär avstängning.

– Under en lång tid har jag och klubben haft olika syn på hur fotboll ska bedrivas. Det har varit flera saker. Gotland är ju rätt underbart på sommaren, men jag har inte gjort något som andra i laget inte har gjort. Sedan var vi oense om mitt jobb, och hur jag prioriterade fotbollen. Jag jobbade dygnet runt som medlevare på ett hem för ungdomar och kunde i de perioderna inte träna. Men klubben tyckte att fotbollen också var mitt jobb, så det krockade där, säger han.

Nu vill dock Starkenberg se framåt och satsa allt på Linköping City, till att börja med de tre terminer han skrivit på för.

– Jag har ett sug efter att spela på en högre nivå igen. Jag har hört mycket bra om klubben och känner Melke som jag haft kontakt med i flera år. Jag hoppas på en rolig höst, det finns ju möjligheter att gå uppåt.

Linköping är ingen obekant plats för Starkenberg. Han bodde i grannkommunen Motala och spelade i Maif tre säsonger 2012–2014, en period under legendariske tränaren Lennart "Kral" Andersson då det blev seger i det mesta. Maif vann tvåan, tog hem Östgötacupen, och kom högt i ettan.

– Många i laget bodde ju i Linköping och här hängde man en del, säger gotlänningen, tillbaka på Filbytertorget.

Vad minns du av Motala?

– Fina minnen, fick ju vänner för livet där. Har kontakt med många fortfarande, som Renato, Simon, Valle och Liri. Besart bor ju i Linköping nu, och Andreas Ring och Ibbe Alushaj har jag kontakt med.

I Citys lag nu är det Ilir Terbunja som Starkenberg var lagkompis med på Maiftiden. Han gjorde en försäsong i Åtvidaberg också ihop med Fredrik Alm som City lånade ut till AFK nu i helgen.

Det blir inte svårt för Starkenberg att komma in i livet i Östergötland. Han siktar på att jobba vid sidan om uppdraget i City också.

Du är en spelande mittback nu också?

– Ja, men jag kan vara flexibel, säger gotlänningen.

Det kanske inte är relevant att beskriva hur folk ser ut, men i Starkenbergs fall är det värt att notera hans fina drag i ansiktet. Även på nära håll är det svårt att se spåren av olyckan som skedde på en fotbollsplan i södra Norge 2015.

Det var i en match för Ullkisa mot ett lag från Kristiansand som Starkenberg skulle nicka bort ett inlägg. Men i stället för att träffa bollen fick han en "brassespark" rakt i ansiktet, med följden att ansiktsbenet blev helt intryckt. Mer eller mindre fick han ansiktet mosat, med sju käkfrakturer.

– Det är en livserfarenhet. Han som sparkade mig var oerhört ångerfull och skickade blommor och grejer, minns Sebastian.

Följden blev fyra månaders vila, med all mat genom sugrör, och vikttapp som följd. Starkenberg flyttade hem till Gotland för rehab. Men att sluta spela fotboll var aldrig på tal.

– Läkarna jobbade mycket mentalt med mig. Att jag skulle bli starkare efteråt.

Nu är det sju inopererade metallbitar som håller ihop Starkenbergs ansikte och de ska sitta där livet ut. Med den lagningen har gotlänningen spelat vidare, först i Levanger i norska superettan, sedan i FC Gute hemma, och nu alltså i Linköping City.

– Jag är supertaggad, jag vet ju vad som krävs för att komma dit som City vill komma, säger 28-åringen inför första passet med laget som är på tisdagen.