Det har varit lite oroligt i IFK Motala den här vintern. Sett till hur laget, framför allt klubbens ledare, pratat om framtiden. Tränaren Mattias Sjöholm har visat sig sliten och luttrad mer än en gång under sin andra säsong som huvudtränare, klubbchefen Pär Beckne har också gång på gång antytt att om det inte blir hall snart så jobbar han gärna med någonting annat, och om laget har det i allmänna ordalag pratats om att vad synd det är att alla, eller i alla fall många, kommer att lämna om nu hallen dröjer.

Som ni vet har jag inte gillat det här snacket.

Att tappa sin framtidstro är det sämsta som kan hända en verksamhet. Det är så oerhört nedmonterande, särskilt om de ledande figurerna börjar visa och känna hopplöshet, ja då sprider sig lätt till alla som på något sätt är engagerade, både inom och utanför föreningen.

Artikelbild

Självklart är det förståeligt att folk är slitna ibland och vi gnäller alla lite till mans på olika sorters I-landsproblem som finns att brottas med i Sverige. När det gäller Motalabandyn var det ett sällsynt jobbigt 2018 med hallbeslut som aldrig kom, isanläggning som gick sönder, och spelarskador som det inte varit någon hejd på.

Det är klart att det varit jobbigt.

Men oftast när man är inne i en tunnel så finns det en bortre utgång, bara man fortsätter framåt så kommer det att ljusna. Det är det jag tycker mig se nu i IFK, trots att läget i elitserielaget för dagen är prekärt, vilket ni kan läsa i artikeln här intill.

Det är när jag träffar utbildaren i gruppdynamik, Per Gullbrand, som jag förstår igen att det ändå finns en framtidstro hos de som styr IFK. Klubben vill ha kvar Gullbrand som gärna själv är kvar också. Det betyder att klubben vill bygga vidare på det unga och utvecklingsbara laget som finns. Även Mattias Sjöholm vill klubben ha kvar, det är huvudspåret och förhandlingar ska inledas under VM-uppehållet.

Artikelbild

| Glädjande att klubben nu jobbar på fortsatt utveckling, med Sjöholm, Gullbrand och med stommen i laget. IFK Motala har mer att ge, skriver Jens Bollius inför slutspurten av säsongen.

Sjöholm själv vill inte säga något om framtiden, men jag förstår ju att han inte ser sig klar med IFK-laget när han pratar målande om vad Gullbrand skulle kunna uträtta i ett steg två i gruppdynamik-utbildningen. "Man kan åstadkomma mycket med kommunikation och vi har vuxit som människor, inte bara som bandyspelare. Det är mycket vi vill göra, efter gruppnivå kan vi ta det på individnivå", säger Mattias Sjöholm.

Per Gullbrand hyllar IFK, och hyllningen kommer i retur från Pär Beckne, även om klubbchefen inte varit så mycket inblandad i det Gullbrand gjort med laget. "En spännande människa, oerhört positiv", säger Beckne.

Positivt är ordet. Nu i februari kan IFK gå till SM-slutspel för första gången på elva år. Sedan är det fullt möjligt att bli ännu bättre nästa säsong. Som grupp lyser det om Motalalaget och en sådan gemenskap är ofta svår att lämna. Då vill man bygga vidare.