Han har gjort kaffe och bjuder på baklava till det. Ghassan blir synbart glad när gästen på andra sidan bordet säger att fikabrödet är gott. Då ler han och skrattar nästan.
– Såna kakor finns överallt i Syrien, men de här har jag köpt i Örebro, säger han.
Han har bott där. Innan han kom till Sofia Bengtsbergs ridcenter på Staby gård jobbade han som beridare i Loviseholm. Hos Arnold Assarsson och Elin Jansson. Men när de flyttade till Tyskland sökte han nytt arbete.
Och hamnade på Staby.
– Jag stortrivs och är jätteglad att vara här. Staby är perfekt. Här finns allting: jättebra ridhus med superunderlag, utebanor, jättefin anläggning med en superbra chef, Sofia, bra team, tillgång till hovslagare, veterinärklinik, och egna stora tävlingar dessutom, säger Ghassan och fyrar av ännu ett brett leende.
Han gillar både att träna hästar och att tävla. Han har tävlat i hoppning, men också ridit galopp/distans i Syrien där ridsporten inte går att likna vid europeiska länders.
– Det finns inte så många hästar, heller. Och kanske bara tio tävlingar på ett helt år.
Ghassan har dock ridit sedan tioårsåldern och han har hoppat 1,40-klasser. Han har jobbat med hästar både i Syrien och Dubai. I Syrien fick han göra det även när han gjorde sin militärtjänstgöring 2005–2007. Detta i ett jättestort miltärt stall i Damaskus där han var assistent till ridtränaren och dessutom fick tävla stallets hästar. Han skrattar, mest kanske åt den förvånade min som han ser hos mig.
Bra militärtjänstgöring, säger jag.
– Ja, väldigt bra, skrattar Ghassan.
Den nu 33-årige syriern är en företagsam man. I Homs startade han och drev en textilfabrik (jeans). Han började i liten skala, men företaget engagerade snart även hans tre bröder och pappa och så småningom även fler anställda.
– Jag drev fabriken i åtta år och fick se allt raseras när kriget kom, säger Ghassan.
Egentligen vill han inte prata så mycket om Syrien där han har kvar hela sin familj, två systrar, tre bröder och föräldrarna. I alla fall vill han inte tala om krig och elände eller om politik. Men han har sett en hel del. Familjen bodde nämligen i Gamla stan i Homs där oroligheterna började 2011 och blev till det inbördeskrig som rasat i landet allt sedan dess.
– Vi kunde inte bo kvar i området, utan flyttade till ett annat, till Nya stan. Men efter några månader kunde vi inte bo där heller.
Ghassan begav sig till några kompisar i Dubai och fick tillfälligt jobb som ridlärare. Efter tre och ett halvt år i Dubai blev det Sverige.
I dag har han permanent uppehållstillstånd här och när han kom hit 2014 sökte han så fort som möjligt kontakt med ridsporten. Han älskar att jobba med hästar och har rykte om sig att vara väldigt bra med lite besvärliga hästar och unghästar..
– Det är ett tufft jobb och man måste verkligen älska hästar för att klara det. Jag försöker alltid läsa av vad hästen kommer att göra.
Ghassans arbetsgivare Sofia Bengtsberg berömmer honom:
– Att jobba med hästar handlar om en känsla, hur man läser hästarna. Ghassan har det naturligt. Det är en kommunikation med hästen.
Ghassan får en fråga om hästarna på Staby.
– Åttaåriga Cindy har kommit längst, Planen är att både hon och lika gamla Ba Blue ska gå stora klasser i år. Men jag tror att Cindys lillebror Clayson, 5, kommer att bli ännu bättre om några år.
Hästkarlen Ghassan Al Housen har talat.