Stallet ligger bara ett kort stenkast från bostadshuset på Lid. En gråstrimmig katt kilar in i närmsta hagen. Hunden Greta tycks fundera på att följa efter men ändrar sig och tassar in i huset igen. I stallet småkivas hästarna, i all vänskaplighet tycks det.
-- Jag kommer från Göteborg, nionde våningen i ett höghus, men sen vi väl flyttat hit finns det inte längre några alternativ, säger Lids ägarinna Marie Wilsén.
Det är lätt att förstå.
Terrängen i omgivningarna kring Lid, som ligger fyra mil söder om Linköping, är kuperad och omväxlande. Det går upp och ner, över stock, över sten. Skir grönska blandas med djupaste granskog. Här trivs Malin Lindfors och hennes arabiska fullblod Goldie och Dahle. Här hittar de backar och stigar som passar för distansträning.
Goldie är ett 13-årigt sto, lugn och klok. Dahle är en åttaårig vallack som för tankarna till en tonåring med egen vilja. Han står inte gärna still, trampar omkring på långa ben och nafsar lätt efter sin äldre kollega.
-- Jag kallar honom för Rautier, säger Malin och smeker den vita strimbläsen. Det är för att han liknar ett rådjur.
För närvarande är Dahle ovanligt smal. Han är inne i en veckolång återhämtningsperiod efter helgens tuffa urladdning och vi störde honom mitt i en tupplur i boxen. Correnfotografens blixtar lurade upp honom på nyvakna ben och han blinkade fundersamt med stora bruna ögon.
Tillsammans med Malin är han nyss hemkommen från Sveg och SM i distansritt. Han har kämpat i tolv mil på en bana som enligt Malin var ovanligt tuff.
-- Det var nog det värsta jag varit med om, säger hon. Höjdskillnaden var på 800 meter och det tog musten ur många ekipage. Inte mindre än 30 procent blev uteslutna under tävlingens gång.
Malin tävlar i elitklassen vilket innebär 120 kilometers ritt. Det gäller för ryttaren att bedöma hur mycket hästen klarar av och att anpassa tempot efter djurets förmåga. Med jämna mellanrum väntar veterinärkontroller och då måste hästens puls ligga på mindre är 64 slag per minut inom 20 minuter - är den högre, eller om hästen visar andra tecken på att vara trött, till exempel hälta, är det bara att kliva av.
Uthållighet, snabbhet och ryttarens kompetens avgör distansritterna. Det är inte säkert att det ekipage som är först över mållinjen vinner. Bedömer veterinärerna att hästen inte är i kondition att fortsätta en bit till blir det ingen medalj.
Malin och Dahle disponerade dock krafterna väl och slutade nia i den tuffa konkurrensen.
-- Jag är jättenöjd, säger Malin. Dahle är fortfarande väldigt ung och ändå gör han bra i från sig. I helgen hade vi dessutom lite otur på första slingan. En knytnävsstor sten fastnade under Dahles högra bakhov. Jag fick sitta av och leda honom de sista fyra kilometerna och sedan fick en hovslagare krossa stenen för att få bort den. Där tappade vi naturligtvis en hel del tid.
Niondeplatsen i SM var det första steget mot Malins mål att slå sig in i det svenska landslaget. För det krävs att hon dessutom gör bra i från sig i de så kallade observationstävlingarna NM och Karolinerritten där hon har landslagsledningens ögon på sig.
-- Det gäller att ha en hög genomförandeprocent, alltså att man inte blir utesluten, och att man rider minst 12,5 kilometer i timman och hamnar på den övre halvan i resultatlistan för att ha en chans att komma med, säger Malin.
-- Jag har bara blivit utesluten ur en tävling en gång och det var när Goldie tappade en sko, så procenten är det inget fel på.
På NM och Karolinerritten räknar Malin med att rida rutinerade Goldie för att uppnå optimalt resultat. Går allt som hon vill står hon på startlinjen i EM 2005, i VM 2006 och i OS 2008.
-- Det är vad jag vill, säger hon bestämt och lutar hakan i handen.
-- En dam i landslagsledningen har förresten redan uttalat sig om Goldie. Hon sa att hon är modig, ädel, tapper och rör sig som en ängel.
Det låter onekligen som en bra bit på väg.