-- Jag är väldigt höjdrädd normalt. Det är första gången jag gör något sånt här, sa Johan Gustavsson, efter att ha tagit sig ner för silon i Rimforsa till den tappra publikens jubel.
Han var nära att inte slutföra den fjärde etappen i lördagens multisporttävling Naturguiden Adventure Race.
På toppen av silon med storslagen utsikt över Rimforsa var han på väg att välja "fegvarianten", att springa upp och ner för silons drygt 170 trappsteg tre gånger. Men det satte lagkamraten Robert Hanning stopp för.
-- Jag fick ryta till. Att springa skulle ta för lång tid, sa Hanning när Team Craft 1 tagit sig i mål.
De tappade tid vid firningen och var flera minuter efter de två lagen i topp när de gav sig ut på den sista etappen, orientering i 7,5 kilometer.
-- Vi gick ikapp, men vi släppte förbi dem och trodde att de skulle göra en tabbe. Men det gjorde de inte, sa Hanning.
Vann gjorde Team Medley med Jesper Johansson och Anders Rowa. Nästan 4 timmar och 44 minuter blev segertiden. Allt utom cyklingen fungerade för Solnakillarna.
-- Vi ledde med tre, fyra minuter när vi gjorde en totalmiss. Sedan cyklade vi upp oss till andra, tredje plats och då gjorde vi en miss till.
När de kom till firningen låg de trea, men medan Johan i Team Craft tvekade tog de sig om. Det andra laget, Laglösa, passerade de under orienteringen utan att veta om det. När Jesper Johansson fattat att de vunnit beskrev han segerreceptet:
-- Vi gjorde ett annat, lite längre vägval. Vi valde att gå på fart och springa mer på vägar än i skogen.
Segrarna var nöjda, likosmhöjdrädde Johan Gustavsson. Han ångrade inte att han fira sig ner för silon.
-- Det var spännande. Det var en rolig tävling, synd bara att vädret var som det var, sa Gustavsson från småländska Hultsfred, som nu bor i Stockholm.
I Team Craft ingår i vanliga fall även Natasha Westling, som tävlar i Tv4-programmet Camp Molloy.
Inte långt efter att topptrion gått i mål hördes nya hejarop. Då kom Kisa SK:s lag med Rimforsakillarna Thomas Andersson och Joachim Thorstenson i mål.
De hade hemmaplan i helgen, så mycket att de till och med passerade sina respektive bostäder under tävlingens gång.
-- I paddlingen hade vi lite fördel eftersom vi kände till ställena, men inte i cyklingen som man kanske trodde, sa Joachim.
-- Det kan bli så att man slarvar också bara för att man tror att man hittar, sa Thomas.
Joachim föredrar paddlingen, medan Thomas fixar löpningen bäst.
-- Tuffast var cyklingen för min del, sa Thomas Andersson.
-- Första löpningen gick så himla snabbt, svarade Joachim, men ändrade sig:
-- Att gå i trappan upp i silon var värst.
Inte för att han var rädd för att fira sig ner, men för att han var trött. Thomas hade mer problem med höjdskräck.
Men att låta bli firning var ald-rig aktuellt.
-- Nej, det skulle vara ett nederlag. Jag är lite höjdrädd, men tävlingsinstinkten gjorde att jag bara släppte på. Jag hade nog varit rädd om tävlingen hade börjat med firning. Nu var man trött och hade inte tid att känna efter.
Samtidigt som flera lag tagit sig i mål hade Mönsteråstjejen Chatrine Rindstig precis avverkat tre språngmarscher inne i silon.
Hon vågade inte fira sig ner.
-- Nu har jag ångest för att jag inte gjorde det, säger hon.
Inför tävlingen var det lagkompisen Viktoria Johnsson, som var mest tveksam till firningen. Hon tordes dock.
-- Häftig och häligt. Jag klarade det, var hennes spontana reaktion.
Värst var att ta sig över kanten på silon, men sedan gick det bra. Hon skulle kunna göra det igen utan problem.
Mönsteråstjejerna var i mål efter drygt sex och en halv timmar. Då var några lag fortfarande långt från mål. Sista laget, Piff och Puff, kom i mål efter åtta och en halv timmar. Då var klockan 19 på lördagskvällen.
Tävlingen i Rimforsa betecknas som en ovanligt kort i multisportsammanhang.
-- Det här är sprint, sa Robert Hanning i laget som kom tvåa.
Multisporttävlingar handlar framför allt om kondition och uthållighet, men ofta slänger arrangörerna in ett moment till.
-- Man brukar lägga in något som bryter av. Det kan handla om att våga eller inte våga, sa funktionären Björn Johnsson, som normalt tävlar i arrangören Naturguidens lag.
I Rimforsa var den utmaningen utan tvekan att fira sig ner från silon. Något som alla deltagarna utom två gjorde.
Men varför utsätter man sig för tävlingar av det här slaget?
-- Det är nog lite för att man gillar att plåga sig, sa Rimforsakillarna Thomas Andersson och Joachim Thorstenson.
-- Man får svackor, tänker fan vad jobbigt och längtar hem till soffan. Då undrar man varför, men sen är det skönt efteråt, sa Thomas.
Att det är en rad olika moment är en stor fördel.
-- Det är som en massa små tävlingar, sa Joachim. Man är trött efter paddling, men sedan börjar man om med cykling.
Kanske blir Rimforsatävlingen en tradition framöver. Inget är bestämt, men det lutar åt fler gånger.