Vårt möte börjar i hagen där en samling nyfikna hästar flockas omkring oss. Mest islandshästar, Hedvig har sex egna, men där går också en Tinker. Alla går på lösdrift. Självklart har de skydd att söka sig till vid oväder, men enligt Hedvig går de helst ute.
– Regn är inga problem, däremot gillar de inte när det blåser mycket.
Hedvig är lite som hästarna och trivs bäst utomhus.
– Djur och natur har alltid varit en stor grej för mig.
Trots det hade hon aldrig ridit förr när hon satt upp på hästryggen hos Madelen Johansson på Ödegården för 13 år sen. Hon var 19 år och hade gått ut tekniskt gymnasium på Berzeliusskolan i Linköping.
– De andra i ridgruppen var 7–8 år och jag fick göra som dem. Fick börja borsta häst, säger hon över en kopp te när eftermiddagen snabbt skymmer och det mörknar över Limmerhult.
Vi sitter och myser och har trevligt. Att Hedvig råkar välta sin mugg så att det varma teet forsar över bordet och ner på mina jeans gör inget. Lite varmt blir det, men det skedda får oss att samarbeta med att torka upp på bord och golv. Vi skrattar.
Hedvig berättar att hon även kom att jobba på Ödegården. Men inte långvarigt. I stället började hon som veterinärassistent i Östansjö, Hallsberg. Fem månader. Sedan blev det nattarbete på företaget Alcontroll i Linköping. Sen fick hon syn på en annons på hästnet om jobb med islandshästar på Island. Hon svarade och flög dit hösten 2007.
– Jag tänkte bara stanna tre månader för att se vad det var.
Hon blev kvar i fem år och hann på Island med en utbildning med hästinriktning på Hólarskolan och jobb på flera gårdar.
Vad var det främst som höll dig kvar?– Att det var jätteroligt och jag fick lära mig massor och fick rida ett hundratal hästar varje år. Från ohanterade unghästar till tävlingshästar. Jag lärde mig att utforma en träningsplan för varje unik individ.
Dessutom var det otroligt vackert och såg ut som billboardtavlor överallt.
Väl hemma i Sverige igen hösten 2012 började Hedvig jobba på Stenholmen (Linköping) som tränare och sedan också som ridlärare. Vid sidan om började hon driva Limmerhults Islandshästar, det företag som i dag heter Limmerhults gård.
– Jag fick möjlighet att köpa gården och många av mina kunder har inte islandshäst, förklarar hon namnändringen.
Men det kostar att hålla hästar.
– Våren 2013 började jag jobba heltid på Hjulsbro Steel i Linköping där jag arbetar på labbet med hållfasthet och kontroll. Hästverksamheten sköter jag kvällar och helger. En dröm är att kunna gå ner i tid på jobbet och ägna mer tid åt mitt eget företag.
Sommaren 2015 utbildade hon sig till nivå 1-instruktör inom centrerad ridning. Under 2018 har hon uppgraderat sig till nivå 2 (av fyra) och är därmed ensam om att vara på den nivån i Östergötland.
Vad är centrerad ridning?– Det är ingen egen ridstil, så man kan inte tävla i det, utan handlar mycket om kroppsmedvetenhet och fokuserar på hållningen och ryttarens sits. Jag tyckte om pedagogiken direkt när jag första gången kom i kontakt med den 2013. I min värld är tänket väldigt logiskt.
Hedvig Ahlsten själv är inte "centrerad". Alla kunder kommer inte till henne, utan hon åker också ut och håller kurser och ger lektioner. Hon har elever runt om i Östergötland, även långt nere i Rydsnäs och till och med någon på andra sidan Smålandsgränsen.
Men det är i Limmerhult hon helst vill vara.