Den skarpögde har kunnat skåda konster utöver det vanliga i luften, strax öster om Motala den gångna veckan. VM i konstflyg nalkas och svenska landslaget har varit på Skärstad flygfält och tränat. De gör loopar, rollar och dykningar värdiga luftakrobater som havsörnen eller självaste tornseglaren.
Gräset på fältet är vårgrönt och himlen klarblå. Lägg därtill ett vitt ensamt plan som glider genom tystnaden och vykortet är komplett.
Pekka Havbrandt stortrivs. Han är 67 år och hemmahörande i Eskilstuna. Nu är han i Motala som ledare, tränare och dessutom en av hörnstenarna i landslaget.
– Det är jättefint här, säger han. Det finns ingen annan trafik som stör, vi får ha fältet helt för oss själva.
Pekka har flugit i över 50 år. Den lokala klubben hemma i Eskilstuna kom till hans gymnasieskola och visade en film om segelflygning när han var 16 år.
– Jag blev sugen på att testa, säger han. Det fina med sporten är att man aldrig blir fullärd. Man kan hålla på hur länge som helst och ändå finns teknik att nöta på.
Har tagit VM-medalj
Under träningslägret i Motala gör var och en av de fyra landslagskillarna mellan 30 och 35 flygningar. Fem starter varje dag.
– Vi har tränat så länge att vi vet att det är vad man klarar av. Fler än fem är inte bra, då tappar man den mentala koncentrationen, säger Pekka.
Daniel Ahlin från Motala är landslagets tränare. Han har en bronsmedalj från VM i Finland 2013, men har nu valt att sadla om.
– Jag håller på att ta certifikat för att få flyga plan med motor. Det innebär att man kan göra ännu mer konster och det är jag sugen på, säger han.
Men den här veckan är han alltså tränare och lägger upp segelflygarnas program. Varje dag ska varoch en göra ett känt program (förkoreograferat och lika för alla), ett fritt program (som piloten gör själv) och tre okända program (som Daniel gör under lägret. Vid tävling komponeras programmet av en jury och delges piloterna ett dygn före start).
– VM består av sex flygningar totalt som genomförs under två veckor, så bortsett från att det saknas ett okänt program så kan man säga att vi kör ett mini-mästerskap varje dag under lägret, säger Daniel.
Höga negativa G-krafter
Ett 450 kilo tungt Fox-plan står till förfogande för övningarna. Kristian Ahlin, yngre bror till Daniel och tränare i Motala flygklubb, hjälper till att dra piloterna upp. Det blir ett 20-tal resor per dag.
Veckans första träningspass bestod bland annat av negativa kvickrollar som innebär att piloterna utsätts för höga negativa G-krafter.
– Det känns som att väga fyra gånger sin egen vikt och bli svingad i fötterna, säger Daniel.
Piloterna ska flyga upp och ner och trycka planet uppåt i en utvändig looping.
Det är en av alla konster som kan ingå i ett tre minuter långt tävlingsprogram och som behöver nötas inför VM.
– Man måste vara vältränad, säger Pekka och förbereder sig för nästa uppstigning. Vi pendlar från plus sex till minus fyra G-krafter och under ett träningspass kan vi göra ett tiotal manövrar då vi väger tio gånger vår egen vikt i sätet. Det gäller att orka med det.
Han tar plats i det dubbelsitsiga planet. Han ska lära ut kvickrollar till en av de yngre landslagskollegorna.
– Man kan kalla det för luftens handbromsvändning. Farten är viktig, det får inte gå för fort för då går planet sönder, och inte för långsamt för då tappar man fart och då går det inte att göra fler konster.
Bröderna Ahlin följer övningarna från marken med vana ögon.
Beskriv hur det känns att flyga!
Daniel funderar.
– Nej, säger han, det går inte. Vi som flyger förstår varför fåglarna kvittrar. Om jag säger så.