Frölander simmar vidare - till ett sjätte OS?

Året är 1991.

Kuwaitkriget inleds, Bert Karlsson och Ian Wachtmeister grundar "Ny demokrati" och Carola vinner melodifestivalen med "Fångad av en stormvind".

Och Lars Frölander gör sitt första stora mästerskap i nationens tjänst.

Nu skriver vi 2009 och han är fortfarande i allra högsta grad aktiv. I skuggan av Stefan Nystrand, Therese Alshammar och någon till, inte med samma stjärnglans - men ändå.

Framgångarna med en femteplats på 4x100 m fritt i OS i fjol bidrog starkt till att 35-åringen hittat motivation för en fortsatt landslagskarriär

- Förut simmade jag för att ta guld i VM och OS, för att infria alla drömmar och för bli bäst. Nu är det inte det som driver mig. Jag har hittat en annan nivå och en mer avslappnad attityd. Då kunde det bli upp till 30 timmars träning i veckan. Att plåga sig så mycket skulle jag aldrig palla med mentalt idag.

Många säger att man ska sluta på topp?

- Jag mår bra och älskar fortfarande det här livet. Att få tävla . . . den adrenalinkicken är svår att hitta i det vanliga livet. Individuellt har jag uppnått det vill jag uppnå och nu är det laget som är viktigast. Jag har alltid tyckt att det varit jävligt roligt med ansvaret och gemenskapen i lagkapperna. Det räcker för mig, säger Lars Frölander när Corren möter honom under Filbyter cup-simningarna i Tinnis.

Runt omkring är det sedvanlig liv och rörelse, men veteranen verkar lugn och harmonisk.

Han ser ut att må bra.

- 2003 var det riktigt nära att jag lade av. Jag var less på all träning och hade svårt med motivationen. Jag hade vunnit OS-guld och frågade mig själv vad jag skulle toppa det med? Men efter ett tag saknade jag tävlingsnerven och insåg att "fan, jag kan simma ganska fort utan att träna så mycket".

Bragdmannen från Sydney 2000 har en nästan komplett uppsättning medaljer i de stora mästerskapen, men väljer att späka sig för sommarens VM i Rom - och möjligen för ännu ett olympiskt spel, det sjätte raka.

Som 38-åring.

Frågan är: går det?

- Det är svårt att blicka tre år framåt, men ingenting är omöjligt. Chansen finns. Absolut. Träna i någon form kommer jag alltid att göra. Nu har jag pluggat färdigt och börjar jobba (med kinesiologi och alternativ medicin) till hösten. Man får se vad som händer i livet då.

Linköpingssimmaren, sedan tio år bosatt i Stockholm, hade en höst fylld av konståkning och "Stjärnor på is" på teve. Några månader nästan helt utan badmössor, armtag och definitivt utan mästerskap. Några månader av kroppslig och själslig renovering.

- Någon skridskoåkning sedan dess? Ja, en gång på nån jippogrej i Åre. Det var kul att ha fokus på något helt annat, men också mer tidskrävande än vad jag hade räknat med.

Han lämnar inget åt slumpen, äter nästan bara äter grönt och undviker det han själv kallar för de stora gifterna. Allt för att må bra och hålla sig frisk.

- I dagens stressade samhälle borde fler människor tänka på att simma eller träna något annat i stället för att fastna i soffan efter jobbet. Det finns inget bättre sätt att få energi och rensa skallen, säger Lars Frölander.