Tio träningspass i veckan.
Det kan låta som ingenting, särskilt för någon som under en period kunde räkna in 800 träningstimmar på ett år. Men när Per Elofsson svarar på frågan var han ligger i sin träning just nu, då kommer svaret med tillförsikt:
-- Jag tycker att det har hänt ganska mycket de senaste fyra månaderna. Kroppen har börjat att reagera positivt.
Det är i Kolmården, måndagseftermiddag. Det är första gången Elofsson är med på en landslagsträff sedan han i december 2003 tvingades ta timeout från skidkarriären på grund av överträning.
Det här är ett litet steg mot OS i Turin, men om han kommer att ta det fullt ut är långt ifrån klart.
-- Jag vet faktiskt inte vad oddsen är att jag är med i OS. Det är svårt att spekulera. Jag får ta en sak i taget, i dagsläget är det prioritet på träningen och att öka den successivt. När jag känner att det är aktuellt att tävla, då får man ställa in sig på den nivån. Men i dagsläget vet jag inte när eller var det kan bli en comeback.
Elofsson väljer att beskriva det som en trappa, hur han stegvis ska försöka att komma tillbaka till där han en gång i tiden befann sig. Som världens bäste längdåkare.
Och det är den bit han just nu klarat av som gör att han nu ändå talar med tillförsikt.
-- Första anhalten var från hösten till i vår. . . att ligga på en rimlig nivå för att ta nästa kliv och det tycker jag att jag gör. Nästa period är från nu till vinter och se om jag kan vara i skidspåren och tävla över huvudtaget.
Hur pass realistiskt anser du själv att det är?
-- Vad är realistiskt, det är frågan. Jag tycker att jag ligger på en hyfsad nivå, jag vet var mina maxvärden är och var jag ligger nu. Det ser rimligt ut även om jag vet att de sista procenten är extremt jobbiga.
Han väljer att passa på frågan om matchvikt "Det har blivit fel fokus på det", men alla kan se att han är långtifrån den Elofsson som vägde en bra bit över sin ordinarie matchvikt.
Ännu ett bevis för att han är på rätt väg är syreupptagningen.
-- När jag var som bäst så låg den på 6,5-7,0 liter i minuten. För två veckor sedan gjorde jag ett test och då låg jag på sex liter. Det tycker jag är en bra nivå att gå vidare ifrån. Sedan finns det ju andra saker som teknikbiten. Det är klart man är ringrostig. Jag gjorde mitt första längre löppass och man kände: "kom och hjälp mig", musklerna är inte vana vid sådan träning.
Många frågar sig säkert varför du ändå utsätter dig för det här?
-- Jag känner ändå att jag har flera år kvar. Det är ett väldigt privilegierat liv. Motivationen finns kvar och jag har mer att uträtta, sedan om jag har möjlighet att göra det, det är en annan fråga.
Vad är det du har kvar?
-- Ja, det är intressant med OS-medalj, det är en dröm.
Hur mycket följde du VM i Tyskland?
-- Jag följde varje tävling, det är självklart.
Vad tänkte du då?
-- Att jag vill vara med igen, förhoppningen har hela tiden varit att komma tillbaka och ännu mera kittlar det när det är stora mästerskap.
Hur tycker du att konkurrensen är nu?
-- Jag blir inte förskräckt av världseliten, jag ser att både Anders (Södergren) och Mathias (Fredriksson) hänger med, det är ingen som sticker ut. Om jag får vara med på min absolut högsta nivå, då har jag en klar chans.