Skytte i en OS-jaktstart är till stor del en mental prövning. Det är samma gevär, samma måltavlor och samma avstånd som vanligt.
Men lägg på en hägrande OS-medalj och läget blir ett helt annat.
Ändå visste Elvira Öberg plötsligt, inför det sista skyttet, att de fem skotten skulle sitta. Trots att hon bommade två skott i det första stående skyttet.
– Det är helt otroligt egentligen hur säker jag känner mig när jag kommer in på sista stå. Tankarna går ungefär att ”jag vet ju att jag kommer att skjuta fullt, sedan får vi se vad de andra gör”, säger hon.
– Det är ganska sjukt egentligen, men jag är väldigt nöjd med att jag lyckas vända den här tävlingen. Efter två bom i första stå kändes det mörkt.
Nyckfulla vindar
Tävlingen avgjordes i tuffast tänkbara förhållanden. Utöver den höga höjden i Zhangjiakou och den nyckfulla vinden snöade det.
Inte pyttelite, som det brukar göra i bergstrakterna nordväst om Peking någon gång per vinter. Utan i mängder som området inte sett på många år.
Det gjorde sikten besvärlig och spåren kärva.
– Det är extremt tuffa förhållanden i spåret, det är bland det värsta jag varit med om på en världscup eller ett mästerskap, säger Elvira Öberg.
Vid det första stående skyttet var det dock snarare Dorothea Wierer som omedvetet distraherade. Italienskan missade två skott – vilket plötsligt gjorde att Elvira Öberg fick tätkänning igen.
"Plötsligt två bom"
Men det hade hon tagit ut lite i förskott.
– Jag tror att jag blev lite distraherad av att jag märker att Wierer skjuter två bom. Då känner jag att ”härligt, nu har jag chans att ta en placering igen”, säger svenskan.
– Då bommar jag andra skottet, då är det som att jag tappar lite fokus och då kommer tredje skottet lite för fort. Och då har jag helt plötsligt bommat två.
Det sista stående skyttet blev därför en skön revansch. Och lika plötsligt som medaljchanserna hade försvunnit var de tillbaka igen.
Marte Olsbu Røiseland tog ett överlägset guld åt Norge och Tiril Eckhoff ordnade ett norskt brons. Men silvret blev svenskt. Igen.
Elvira Öberg berättade efter lördagens OS-silver i sprinten att hon varit ovanligt nervös inför tävlingen.
Det var på förhand ändå sprinten som var hennes stora medaljchans. Så när den medaljen väl var hemma blev jaktstarten mer som en bonus.
– Sprintmedaljen är ändå något speciellt, det är ändå den första och att jag klarar av att skjuta noll-noll i den tävlingen som jag sett fram emot mest på hela året, säger hon.
– Sedan att jag hanterar det här, det är som en annan situation. Det är två väldigt annorlunda tävlingar.
Intern tävling
Men med samma resultat för svenskans del.
Nu har Elvira Öberg två OS-silver och närmar sig storasysterns meriter.
– Den största pluset i dag är Elvira och att hon tar ytterligare ett silver. Jag är väldigt, väldigt glad för hennes skull, säger Hanna Öberg, själv 18:e efter sex bommade skott.
– Det känns bra att andra halvan av team-Öberg levererar när den här halvan inte riktigt gör det.
Den interna familjetävlingen är Hanna Öberg dock fortfarande i ledning i, efter distansguldet i Pyeongchang för fyra år sedan.
– Haha, ja hon saknar ju fortfarande en guldmedalj, säger storasystern.
Elvira Öberg kan bara hålla med.
– Jag har faktiskt inget guld än så länge, så hon leder ju medaljligan, säger hon.
– Ett tag till i alla fall. Vi får väl ta en ny diskussion den dagen jag har ett guld också.